Ex Factor

23

{:Felix POV:}

Äntligen vart de fredag. Veckan har gått så sjukt snabb, & idag skulle jag träffa Alva igen. Eller ja, hon skulle komma hit. Om 34 minuter för att vara exakt. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag & Alva håller på med. Vi har träffats ganska mycket, & hon är väldigt härlig & så, men jag vet inte vad hon är för mig. Är hon en vän? Vill jag isåfall bli mer än vänner? Eller gör jag allt detta för att komma över Leonie? Vi hade ju vårat slut, & helt ärligt så var ju allt helt perfekt, men ändå är hon i mina tankar konstant! Det ska inte va så, det skulle vara över när solen gick upp. Inga mera känslor! Men jag kan inte släppa henne. Och allt detta med att vi går i samma skola, har skåp brevid varann & till och med jobbar ihop på ett grupparbete gör det ju inte precis lättare. Att varje dag behöva kolla in i hennes klarblå ögon med vita detaljer som gör att de glittrar som diamanter. Dörrklockan avbröt mina tankar & jag flög upp ur sängen. När jag stog längst upp på trappan såg jag mamma stå där...& prata..med Alva. Usch va pinsam hon är.

"Tja" sa jag högt & tydligt så de skulle märka mig. Båda två följde mig med blicken när jag studsade ner för trappan.

"Hejsan" svarade Alva glatt.
Leonie brukar alltid säga så. Nej! Skärp dig nu Felix! Fokusera på Alva.
Jag kollade på mamma som stog & stirrade på mig.

"Du kan gå nu.." sa jag & följde henne med blicken medan hon sakta men säkert gick ut igenom ytterdörren då hon ska till sin "väninna" som hon kallar det, & ha lite tjejkväll. Med normala ord ska hon dricka oändliga mängder vin, skratta åt dåliga skämt, & prata om hur allt vart bättre förr.

"Du är tidig" sa jag för att bryta tystnaden.

"Felix...klockan är typ kvart över åtta.. Jag skulle vart här för 20 minuter sedan.." sa hon & kollade förvirrat på mig.
Jag lyfte vänsterarmen & kollade på klockan. Ojdå. Trodde jag bara legat där uppe någon minut...

"Så...vad känner du för att gö?" frågade hon & jag tror att hon precis som mig, kände sig sjukt obekväm. Nästan varje gång vi har träffats har det vart sjukt stelt, men det lättar oftast efter en stund.

"Vi kan väl ta & gå ut på baksidan & bara chilla?" Föreslog jag.
Bara chilla? Wtf Felix.

"Låter bra" sa hon & började gå igenom huset för att komma till altandörrarna.
Jag följde efter & vi stog nu på gräset & hade det stelt istället.
Mina ögon fastnade på de två kala små fläckarna där jag & Leonie brukade sitta & riva upp gräs.

"Hur mår du?" frågade Alva & la en hand på min axel.

"Va? Bra, vadårå?" svarade jag förvirrat.

"Du ser ganska nere ut" sa hon & lät sin hand glida ner för min arm på ett skönt sätt.

"Nä, det..det är inget speciellt. Ganska trött bara."

{: Alva's POV :}

Jag märkte tydligt att de var något med Felix. Han stog med blicken neråt & lyfte ibland upp den mot grannhuset. Det var där den där konstiga tjejen som han pratade med härom dan bodde. Var det något mellan dom? Eller har det varit kanske?
Skulle ju va sjukt påträngande & fråga, men kan väl diskret försöka få lite mer information.
& att han var trött? Pfft. Den lögnen har ingen tonåring dragit förut.

"Ska vi kasta boll?" frågade jag för att bryta den väldigt obekväma & stela tystnaden.
Han kollade frågande på mig.
Jag sprang fram & hämtade en liten handboll som låg slängd på gräset & ställde mig en bra bit ifrån honom.

"Fångar du?" Ropade jag & kisade med ögonen eftersom solen fortfarande var uppe & störde.

"Visst" svarade han uttråkat, men lyckades ändå klämma fram ett litet leende.
Jag kastade bollen mot honom, & ja..den kom ju lite längre än halvvägs..
Han gick fram & plockade upp den med ett stort flin.
Segt lyfte han armen & kastade bollen mot mig. Den var ganska hög. Jag lyfte händerna för att fånga den, men istället träffade den mig mitt på näsan så jag föll ihop som en liten hög på marken.

"Oh shit!" sa Felix & halvsprang till mig.
Jag satt på rumpa & höll händerna för min näsa. Som tur va hade de inte börjat blöda, men det värkte som bare den.

"Gick det bra?" frågade han & satte sig på huk brevid mig. Jag snyftade & försökte att inte gråta av smärtan.

"Vad tror du? Ser det illa ut?" Pep jag & flyttade på händerna.
Hans ögon blev större & hakan slog nästan i marken.

"Ehm...jag tror att vi borde ta hand om dedär.." svarade han.

"Stanna här" la han till & sprang sedan in i huset.
Jag satt på marken & passade på att släppa ut alla tårar & stön innan Felix kom tillbaka.
Efter en liten stund hörde jag röster från trädgården brevid & ställde mig upp för att se vad det var.
Det var hon den där tjejen som Felix pratade med. Killen såg jag bara ryggen på, men det kändes lite som att jag kände igen honom.
Tjejen sprang in igen & killen kollade åt mitt håll.
Det var han! Han som jag gick in i härom dagen!
Shit, jag han såg mig. Jag satte mig fort på huk så att jag skymdes av staketet som var ganska högt.

"Vad håller du på med?" frågade Felix som kom ut med frysta hallon i handen.

Jag ställde mig upp igen & tjejen hade kommit tillbaka, nu stod de & försökte dansa. Konstiga människor.

"Det var allt jag hittade" sa Felix & log.

"Det blir jättebra, tack så mycket." svarade jag & tog emot bären.
Jag la de mot näsan & först gjorde det ganska ont, men det gick snabbt över.
Felix märkte nu grannarna som stog & dansade, eller ja..försökte iallafall.

"Vi kanske ska gå in" sa han & såg ganska bekymrad ut.

"Visst" svarade jag glatt & log smått. Gick inte så bra med tanke på att minsta rörelse gjorde så att de kändes som näsan skulle ramla av.
Vi gick upp på Felix rum i ett litet tåg.
Felix stog med ryggen mot mig & kollade ner i marken, nästan som att han försökte dölja sitt ansikte.

"Felix.." sa jag prövande & han vände upp blicken mot mig.
Hans ögon var glansiga & smått röda.

"Du älskar henne fortfarande va?" frågade jag tyst & vände ner blicken i marken. Han hade int sagt något om det, men det var ganska uppenbart.
Jag vände upp blicken & mötte återigen hans.
Han nickade lätt & kollade bort.
Med två stora steg klev jag fram & kramade om honom.
Hallonen som förut var iskalla började nu tina upp.
Han la armarna runt mig & tryckte hårt.
Jag kunde känna hans tårar blöta ner min nakna axel.
Sakta flyttade hans sitt huvud så att våra pannor nu låg mot varandra.
Han såg så liten & oskyldig ut, så ledsen. Min blick var fast på hans fylliga rosa läppar.

"Få mig att glömma.." viskade han & la mjukt sina läppar mot mina.