Ex Factor

19

{:Felix POV:}

Jag satt i väntrummet & stampade nervöst med benet i marken.

En lång man med rufsigt brunt hår, fyrkantiga glasögon & en vit rock kom & ställde sig framför mig.

"Hon är vaken nu" sa han med en mörk & ganska lugnande röst.

Jag flög nästan upp & följde efter honom.

När jag kom in i rummet satt Leonie på kanten av sängen & såg allmänt förvirrad ut.

Jag sprang fram mot henne & kramade henne hårt.

"Okej, liiite för hårt" sa hon & skrattade.

Jag släppte henne & satte mig på en stol framför henne.

"Vad var det som hände?" frågade hon & kollade förvirrat på mig.

"Du.. Linus..Han tryckte upp dig mot skåpet, & du började typ kvävas & hosta, sedan svimmade du så jag tog hit dig." svarade jag.

"Va? Men..allt dedär i regnet &..." Sa hon & började gå runt i rummet.

Jag nickade mot fönstret där det var strålande solsken ute, det hade inte regnar på hela dagen.

Hon kollade ut & jag såg hur hennes ögon började tåras upp.

"Hur är det med dig?" frågade jag & la min hand på hennes arm.

"Det är bra..jag fick ju behålla på mina vanliga kläder iallafall, och dom fixade ju till handen lite bättre än vad jag & Oscar gjorde." sa hon & skrattade lite.

Jag log mot henne & kramade sedan om henne. Hennes armar la sig om min midja & kramade tillbaka.

"Du ringde väl inte min mamma?" frågade hon & det vibrerade i mitt bröst av hennes röst.

"Ehm..." började jag & precis då kom en väldigt stressad Ellie inspringande med den långa läkaren bakom sig.

Vi släppte kramen & nu var istället Ellie på henne.

Leonie kollade ondskefullt på mig över Ellie's axel & jag kunde inte låta bli att skratta. Hon släppte Leonie & placerade händerna på hennes axlar.

"Hur mår du? Vad hände? Vad har du gjort på din hand? Har du Skurit dig? Är du deprimerad? För jag tror jag känner en bra psykolog." sa Ellie så fort att man nästan inte hann uppfatta något.

"Jag mår bra..jag hade bara inte ätit eller druckit idag & överansträngde mig väl så jag svimmade." ljög hon.

Varför skulle hon ljuga om detta? För sin mamma?

"Och handen?" frågade Ellie.

"Jag tappade kniven, och mej jag är

Inte deprimerad, snälla. Jag har redan gått igenom allt detta med Oscar. Jag vill helt ärligt bara åka hem till Oscar & sova i ca. 13 timmar. Kan jag få göra det? Utan några frågor?" Sa Leonie & kollade surt på Ellie.

"Vi ska bara ett blodprov & ställa lite frågor." sa läkaren.

"Såklart" svarade Leonie & log sarkastiskt.

"Ni kan vänta utanför." sa läkare till min & Ellie.

{:Oscar's POV:}

Jag var kvar hemma hos Leonie. Fråga mig inte varför, inte ens jag vet... Antar att jag gillar att vara här. My eller Leo hade inte kommit hem än.

Jag satte mig i den stora, riktigt stora soffan nere i vardagsrummet & kollade igenom alla kanaler & stannade tillslut på Cartoon Network där de visades Scooby Doo. Älskar det programmet.

Jag hörde dörren öppnas & sprang snabbt dit.

Där stog Leonie, Ellie, &..Felix?

Alla kollade på mig & stog helt stilla.

Tillslut kastade Leonie sina armar om min nacke & kramade om mig hårt.

Jag la mina händer på hennes midja & gungade henne lätt.

"Vad har hänt?" frågade jag & lutade min kind mot hennes vågiga bruna hår.

"Hon svimmade & fick åka in till sjukhus" sa Felix.

Leonie höll fortfarande ett gårt tag om mig.

"Gumman, jag måste åka igen. Klarar ni er?" frågade Ellie & la handen på Leonie's axel.

Hon nickade & Ellie kollade på mig allvarlig blick som sa "ta hand om henne, annars dödar jag dig".

"Hejdå" sa hon & gick. Felix gick precis efter Ellie & stängde igen den vita dörren.

"Ska vi ta & gå upp?" frågade jag.

"Mm" sa Leonie mot min axel.

Jag lyfte upp henne så att hennes ben var runt min midja & hennes huvud hade fortfarande inte flyttat sig från min axel.

Så smidigt som jag kunde öppnade jag dörren med min fot.

Det slutade med att jag fastnade med min strumpa, men den gick loss lätt & nu var vi äntligen inne i rummet.

Jag ställde mig vi sängen & la försiktigt ner Leonie.

Hon gömde huvudet i kudden & kramade om Alp.

Jag la mig brevid henne & höll om henne.

"Oscar, jag mår inte bra" pep hon fram & begravde sitt huvud i mitt bröst.

"Finns det något jag kan göra för dig?" frågade jag & strök henne över håret.

"Bara håll om mig."