Ex Factor

33

{:Leonie's POV:}

Såg jag nyss rätt?

Är dom fucking seriösa?

Oscar...och min MAMMA!?

Dom måste skoja med mig.

Chocktillstånd mode on.

"Leonie, det är inte var det som ser ut som.." sa Oscar & la försiktigt sin hand på min axel.

Hastigt ryggade jag undan & gick sedan ut igen dörren. Halvvägs ner för stengången hörde jag Oscar ropa efter mig. Kort efter kände jag återigen hans hand mot min axel. Tårarna hade vid detta laget fyllt mina ögon & jag bara fortsatte gå.

Jag kom ungefär 10 meter innan han kom ikapp tryckte upp mig mot den hårda tegelväggen som hörde till ett litet elhus.

Min puls ökade hastigt när hans grepp hårdnade om mina axlar. Hans ögon var tårfyllda & han andades häftigt.

"Snälla lyssna på mig.."

Hans andedräkt luktade alkohol. Allvarligt? Hur mycket tålamod tror han att jag har?

"Du har druckit.." sa jag hest & spände hela kroppen.

Greppet om mina axlar hårdnade & han kollade ner på marken.

"Leo, det va inte meningen att det skulle hända.." sa han tyst & vände blicken mot höger sida om mig.

"Men det hände! Du kysste min mamma! Av alla personer i hela fucking världen så kysste du min mamma? Seriöst Oscar!?" skrek jag på honom & slog bort hans armar.

Tårar rann ner för hans kinder & jag blev nästan svag i hela kroppen. Att se honom gråta var min största svaghet, men inte denna gången.

"Förlåt.." sa han tyst & vägrade kolla på mig.

"Det är fan inte okej! Och det du skrev, varför sa du inget till mig? Fattar du va falsk det gör dig?" skrek jag & slängde med armarna i luften.

Han kollade upp på mig & såg nästan förvånad ut.

"Är JAG falsk? Det är fan inte jag som ljuger för varenda jävla människa jag stöter på! Vet du hur jävla svårt det är att kommunicera med en känslokall bitch som man inte är säker att man kan lita på?! Jag kan säga dig nu att det är fan inte lätt! Hur vet jag att du inte sprungit runt med Felix bakom ryggen på mig? Hur vet jag att du inte ljugit för mig?!"

Utan att tänka slog jag till honom över kinden.

Jag tyckte sedan synd om honom. Dels för att hela han var som ett blåmärke & dels för att det låg en viss sanning i det han sa.

Han sög in läpparna spände handen till en knytnäve.

"Har du helt glömt att jag valde dig? Det var DIG jag var otrogen mot Felix med, varför i hela helvete skulle jag gå bakom ryggen på dig!? Jag älskade dig Oscar!" skrek jag.

Hans ansiktsuttryck var minst lika chockat som mitt..

"Älskade..." upprepade han i form av en viskning & satte sig långsamt ner längs tegelväggen. Han drog händerna över ansiktet & började nu gråta ännu mer.

"Snälla Leonie... Snälla säg att detta inte är slutet för oss...Jag behöver dig.." sa han tyst & kollade på mig med ett sårat uttryck på sitt ansikte.

Jag satte mig brevid honom & tog försiktigt tag om hans kalla hand. Det var trots allt mitt i natten och han såg ut att frysa.

"Snälla kan vi inte vara jobba på det? Vi kan göra saker bättre. Snälla..Jag kan verkligen inte göra detta utan dig.." Sa han & pussade mig på kinden. Han gosade ner sitt huvud mellan min axel & mitt huvud. Tårarna landade som regndropparna på min hals.

Jag lyfte upp hans huvud & pussade honom löst.

"Vi pratar om detta imorgon..."