Jag andas in röken från min tända cigarett och låter min blåa ögon bli lite mörkare genom röken. Min blick är fäst tjejen med det sandblonda håret och de rosiga kinderna, som med snabba steg kommer emot mig och skolan. Precis innan hon når fram till mig drar jag in ett sista andetag av rök innan jag fimpar den på den snöklädda asfalten.
"Jag gillar inte att du röker." Suckar hon när hon kommer fram till mig. Hennes ton är låg och hennes gråa ögon ser lite tomma ut. Men eftersom Dahlia inte ser ut att vara på prathumör drar jag bara in henne i min famn och lutar ansiktet mot hennes hår. Drar in den söta persika doften, jag sluter mina ögon och låtsas att vi för evigt kan stå såhär. Men efter några minuter drar vi båda ifrån och kliver in i den vita stenbyggnaden. Korridoren svämmer över av ungdomar som stressat försöker ta sig till sina lektioner. Av ren reflex flyttar jag mig bort lite från Dahlia. Hennes gråa ögon lyser av förvirring när hon kollar upp på mig och det är då det slår mig. Om Dante vet, spelar det ju ingen jävla roll om någon annan gör det. Därför lägger jag min arm runt hennes axlar och drar hennes varma kropp lite närmare min. En del elever stannar upp och granskar oss, sorlet av viskningar som utbryter når snart mina hörselgångar. Men jag kunde inte bry mig mindre, fuck them. Den enda som betydde något gick precis bredvid mig.
》
Min kropp står lutad mot ett av de rostfärgade skåpen när jag väntar på att Dahlias lektion ska sluta. Oturligt för oss hade vi valt olika inriktningar, annars hade vi spenderat nästan alla våra sekunder tillsammans. Trots att jag avskyr när andra gör det, trummar jag fingertopparna mot min mobilskärm. Ett försök att fördriva tiden. Efter vad som känns som en evighet kastas dörren upp och en hel drös med tonåringar strömmar ut. En del ger min nyfikna blickar, blickar som jag totalt ignorerar. Jag önskar att jag kunde peka fingret åt dem eller något, men då skulle säkert nån jävel rapportera mig till rektorn. Det var inte värt det, därför la jag mitt fokus på att leta efter Dahlias ansikte.
"Hur är det?" Är de första orden som lämnar min mun när mina ögon hittar hennes dystra ansikte. Hennes ögon är tommare än imorse och mungiporna hänger nedåt. Det är en kontrast mot det vackra leende som ofta pryder hennes ljusrosa läppar. En kontrast som får en oro att växa inom mig.
"Jag vet inte... Det är bara det att Dante har total ignorerat mig i två dagar och typ försvunnit från jordens yta." Suckar hon och ännu en gång lägger jag mina armar runt hennes kropp.
"Vi måste bara ge det lite tid Dalle, han kommer vänja sig." Viskar jag, de nyfikna ögonen är fortfarande fästa på oss. Jag vägrar ge dem det drama de suktar efter.
"Men tänk om han aldrig vänjer sig? Jag vill inte förlora mitt enda syskon." Hennes röst är nästan hysterisk när hon yttrar orden och glänsande tårar träder fram i de gråa ögon. Min stora hand flätas samman med hennes lilla när jag drar oss ut från den fulla korridoren. Den svala Januari luften slår mot oss sekunden vi stiger ut. Små ljusa moln lämnar våra munnar när vi andas ut.
"Dahlia det kommer lösa sig, okej?" Hon nickar lite svagt vid mina ord, fortfarande tvivelaktig om det kommer bli bättre. Min hjärna letar frenetiskt efter något vi kan göra som kommer få henne på bättre humör.
"Vad sägs om Pizza på östermalm och filmmys hemma hos mig?" Ett flin sprids på mina läppar när jag nämner östermalm, vår första dejt. Hon ler lite åt mig och nickar, därför drar jag med henne till närmsta tunnelbanestation.
》
Ett skratt lämnar mina läppar när jag tittar på Dahlia. Hennes ansikte är fullt med pizza eftersom hon nyss tryckt in världens största bit. Det var mitt fel egentligen, jag utmanade henne när jag sa att hon aldrig skulle klara av att äta den på en tugga. Segern var hennes, men likaså var illamåendet jag tror hon upplevde nu.
"Dahlia sluta äta du kommer spy." Skrattar jag och drar bort tallriken från henne. Hon drar ihop sina ögonbryn och kollar på mig med en arg blick. Men ganska snart lutar hon sig tillbaka i stolen med händerna för magen.
"Jag är så jävla mätt." Suckar hon och omedvetet släpper hon ut en rap. Något som får oss båda att brista ut i ett hysteriskt skratt. Jag torkar bort några tårar som sluppit ur mina ögon när skratt attacken väl är över. Vi reser oss och lämnar matbordet bakom oss när vi går upp mot mitt rum. Vi slänger oss ner på sängen och jag letar fram fjärrkontrollen till tv:n.
"Vad vill du se?"
"Eh jag vet inte, jag vill typ hångla." Hennes kinder antar en röd nyans när orden lämnar hennes läppar och jag kollar på henne med stora ögon. Det kändes lite ovanligt att hon skulle säga något sådant, men jag klagade inte. Därför drar jag upp henne i mitt knä och pressar mina läppar mot hennes. Hennes händer dras igenom mina blonda lockar medan våra läppar rör sig mot varandra. Efter några minuter drar hon sig ifrån, hon biter sig lite löst i läppen när hon tittar på mig.
"Vad?" Frågar jag och ler lite mot henne, hon var så jävla fin.
"Ditt hår är bara så mjukt." Skrattar hon och jag flinar lite mot henne.
"Jag blir ju kallad drömprins av en anledning." Mina händer lägger sig runt hennes varma kinder och jag lutar min panna mot hennes.
"Ingen annan får kalla dig det, du är bara min och jag är bara din." Viskar hon mot mina läppar precis innan de pressas mot varandra.
