Alarmet som står på mitt nattduksbord går av i ett tjut, och jag rullar trögt runt i sängen för att slå ner snooze knappen. Men istället möts jag av en tom bordyta, och jag öppnar förvirrat ögonen för att se vart den tagit vägen. Dante står lutandes över sängen, med väckarklockan i handen och riktad mot mitt öra. Han flinar stort när våra ögon möts och jag slår till klockan så den landar på golvet, men då ringer den bara högre.
''Det är ju jul, vakna!''
Jag stönar högt och stänger ögonen igen. Bara för det är jul behöver man väl inte vakna tidigare än vanligt? Det var ju fortfarande lov, och det kunde jag spendera exakt hur jag ville. Det tar inte lång tid förens en kudde hårt träffar mitt ansikte, då exploderade ilskan inom mig. Jag kliver rakt upp och drar kudden ifrån Dantes händer bara för att slår han några gånger hårdare än vad han gjort mig innan. Sen jag springer mot toaletten och låser dörren efter mig. Jag suckar högt och glider ner längst dörren. Jag kan höra Dantes flämtade andetag bakom dörren och skakar långsamt på huvudet.
''Kom ut då, fegis.''
Jag fnyser och ställer mig upp för att börja fixa mig, han hade inte tålamodet att vänta och det visste jag, så fort jag sätter på duschen hör jag hur han går ner för trapporna och jag flinar stort. Snart har jag dragit av mig alla kläder och står under hett vatten. När det blir helt tyst och det enda jag kan höra är vattendropparna mot kaklet är allt jag kan tänka på Noel. Hans klarblåa ögon och löjliga leende. Han hade inte lämnat mina tankar sen julavslutningsdagen, hans namn var som inristat i min hjärna. Hur jag än ville glömma, tänka på något annat, så påminde mig allt om han. Det kanske var löjligt, han tänkte nog inte på mig, även fast jag hoppades på att det var det han gjorde. Minuter senare är jag ute ur duschen och dräper in mig själv i en handduk, kläderna som ligger på golvet kastar jag i tvättkorgen. Snabbt så sätter jag mascara på ögonfransarna och fyller lätt i mina ögonbryn, skulle ändå vara hemma hela dagen. Kläderna jag sen drar på mig blir lika tråkiga som sminket, en tjock tröja och ett par jeans.
Julmusiken dånar lite extra högt när jag kommer ner för trappan och Dante står och spelar luft gitarr med en lussebulle intryckt i munnen. Jag skrattar åt han. Julen hade aldrig varit den samma utan pappa, men vi försökte alltid vårt bästa att fira den så som vi gjorde när han funnits här. Julfrukosten är det viktigaste, iallafall enligt Dante, sen så latar vi oss tills släkten kommer. Då kollade vi på kalle anka och sedan äter. Det som blir sista kvar är julklapparna, de öppnar vi på kvällen, tillsammans. Vi ju inga små kusiner, och Dante å jag var inte små längre vi heller, men ändå så gick farbror Jonathan och bytte om till tomten när tiden var inne för att öppna klapparna. Varje år, som när pappa var här.
Frukosten är inte så frukost-ig, bordet är nämligen fyllt med lussebullar, knäck, glögg, kakor och rocky road. Jag ler och tar en lussebulle medan jag sätter mig ner. Mamma tar ut de sista julbaket från ungen och ropar åt Dante att sänka musiken som han höjt upp på högsta volym. Kanske det inte skulle bli så dåligt som jag trodde, även fast i baktankarna låg Noel och smög.
》
Snart är middagen uppäten och även fast jag fått många kramar och julhälsningar från släkten som nu var i samma hus som mig kände jag mig lite tom. Jag hade ätit så mycket, utan att jag märkte av, försökte väl fylla den tomma känslan inom mig. Men någonting saknades, och det var inte mat. När folk kysser varandra på teven kollar jag iväg och alla skämtar om hur jag har pojkvän. Dante och jag är de enda som inte skrattar, hans iskalla ögon undviker mina när ämnet tas upp.
Paketen är fyllda med saker jag faktiskt önskat mig och jag blir förvånad vid varje paket jag öppnar, tre stycken exakt, och lite pengar från resterande släkt. Dante tjuter ut när han öppnar och ser en mikrofon han tjatat om det senaste veckorna, som jag förövrigt sa till mamma att hon skulle köpa.
Efter alla öppnat presenterna så sätter sig jag och Dante lite längre bort och snackar lite, visar varandra våra julklappar och skrattar åt de dåliga skämten vi drar. Plötsligen hör jag hur mobilen plingar till och jag lugnar ner mig snabbt och sneglar mot skärmen i min hand.
Noel, 19.45
Jag vet att jag har betett mig som skit, men ikväll är mina tankar enbart fästa på dig mitt hjärta.
Mitt hjärta stannar när jag läser, och leendet som prydde mina läppar för bara sekunder sen dör. Det känns som någon just hällde mer bensin på lågan som redan stod högt inom mig, och det svider lite även fast det kanske borde kännas bra. Snabbt låser jag skärmen och kollar tillbaks upp på Dante.
''Smsa någon eller?''
''Nä..''
