STILLA ↠ Noel Flike

tio ♥ noel

Idag var det den trettioförsta oktober, dagen vi skulle ha Sveriges fetaste halloweenfest men det var även en vanlig skoldag. Men dagen till ära hade jag, Ludde, Axel och Dante bestämt oss för skolka. Mest i syfte för att förbereda allt inför ikväll, men också för att vi alla är jävligt skoltrötta. Mina händer famlade i mörkret efter telefon som jag var säker att jag hade lagt... ja någon stans. Tillslut hittar jag den och den vita skärmen får min ögon att bränna. Efter några blinkningar lyckas jag äntligen urskilja allting som står på skärmen. Ett tiotal meddelanden har rullat in i gruppchatten vi tre har tillsammans. Jag förvånas över att det verkar som alla andra är vakna. Men min förvåning förvrids till chock när jag inser att klockan är tolv. Stressat hoppar jag upp ur sängen och försöker, i mörkret, hitta kläderna som jag slängde på golvet igår kväll. Mina fötter dunsar mot trappstegen när jag springer ner, vi hade bestämt träff hos Axel klockan tolv. Vilket betydde att jag skulle bli väldigt sen, speciellt eftersom Axel bodde på andra sidan stan. Jag drar på mig min svarta jacka och mina vita skor, innan jag rusar ut ur huset och springer mot bussen.

Min kropp slappnar märkbart av när jag ser att bussen kommer först om två minuter. Det betyder att jag inte behöver vänta på nästa och få tre riktigt ilskna killar på mig. Nu kommer de bara vara lagomt irriterade. En suck av glädje lämnar mina läppar när jag efter mycket letande i mina byxfickor, hittar de vita hörlurarna. Jag trycker in sladden i telefonen och sätter på någon Travis låt. Huvudet lutar jag bak mot sätet medan mina trötta ögon fokuserar på världen bortom fönstret.

》

Irriterade röster är det första som når mina hörselgångar när jag kliver in i Axels gigantiska hus. Jag sparkar av mig skorna innan jag styr stegen mot rösterna som verkar komma från vardagsrummet. Mina ögon far runt i rummet och lägger märke till allting som ser annorlunda ut. Killarna har burit bort alla möbler vilket får vardagsrummet att, om möjligt, se ännu större ut än vanligt. Det enda som tyder på att rummet ens är ett vardagsrum, är den svarta platteven som är uppsat på en av de vitmålade väggarna. Mina ögon landar tillsist på de tre killarna som står och försöker få högtalarsystemet att fungera. Jag måste hålla tillbaka ett skratt som är farligt nära att lämna mina läppar. När jag ser hur Axel irriterat försöker få Ludwig och Dante att sluta pilla på alla knappar. Eftersom de två sistnämnda har sina ryggar vända mot mig, är Axel den som först lägger märke till min närvaro. Han slänger mig en irriterat blick som tydligt säger 'jag kommer döda dig för att du lämnade mig ensam med dessa idioter'. Jag ler lite ursäktande och går sedan fram till dem. Mina fotsteg ekar mot trägolvet vilket får Dante och Ludde att vända sig om.

"Kolla vem som bestämde sig för att äntligen komma." Muttrade Dante innan han vände sig om igen.

"Äsch det är bra att du är här bror, bättre sent än aldrig. Men gör aldrig om Det!" Säger Ludde lite skämtsamt innan han drar in mig i en sidokram och dunkar mig lite lätt i ryggen.

"Men vad händer då, jag har fan inte ens någon aning om vad vi ska vara?" När jag säger detta tittar alla upp på mig med nöjda ansikten.

"Tro mig mannen, du kommer inte bli missnöjd." Svarar Ludde på min fråga och jag hummar lite till svar, det återstår väl att se.

"Men dricka då? Vad har vi köpt?" Min fråga får en hetsig diskussion om vilken som är den bästa alkoholsorten, att uppstå. Jag ångrar mig när jag står där och lyssnar på hur Dante säger att tequila är det absolut bästa medan Ludde säger att rom och Cola är godast. Axel skakar bara på huvudet och fortsätter mixtra med högtalarna. Efter några minuter utbrister han ett triumferar rop, och några sekunder där efter hör vi tonerna till en BROCKHAMPTON låt börja spela. Alla släppte vi ute glädjerop och dunkar Axel på ryggen innan vi börjar dansa och skriker ut låttexterna.

》

Flera timmar senare står jag på det numera fullproppade golvet, utklädd till en grekisk gud. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om utklädnanden men jag skulle inte neka att varken jag eller de andra killarna såg bra ut. Med den guldiga lövkronan i mitt gyllenblonda hår och det vita skynket runt min, fortfarande solkyssta kropp, såg jag ut som en gud.

Basen från högtalarna fick hela golvet att dunka, om någon dog nu skulle de inte ens behöva en hjärtstartare. Musiken får till och med drycken i min röda mugg, att skvalpa fram och tillbaka. Klarblåa ögon far runt rummet när jag letar efter ett par gråblå. Men det enda jag ser är alla spindelnät vi har hängt upp, de färgglada ljusslingorna och fakeblodet som pryder vita dukar som vi hängt upp på väggarna. Om Dahlia ens är här, är det omöjligt att hitta henne. Det är folk överallt och den gråa röken från Luddes rökmaskin, gör det svårt att ens se sin egna hand. Med någorlunda stabila steg trycker jag mig förbi alla vampyrer och häxor tills jag äntligen kommer ut ur folkhavet. Jag styr mina steg mot köket och ser Ludwig stå och blanda massa alkohol i några muggar.

"Vad fan gör du?" Skrattar jag medan jag tar upp en mugg och kritiskt granskar innehållet. Han skrattar bara och ber mig smaka, vilket jag gör. Den kalla vätskan brinner när den rinner längs min strupe och jag hostar till lite. Något som får ett nöjt flin att sprida sig på Luddes läppar. Trots den svidande känslan tar jag några klunkar till.

Jag lämnar Ludwig bakom mig och med vingliga steg går jag in i vardagsrummet igen och börjar röra kroppen i takt till någon kass halloween låt. En hand läggs på min arm och jag vänder mig om i hopp om att få titta in i de där förbannade gråblå ögonen. Lite besviket tittar jag in i ett par mörkbruna. Tjejen som står framför mig, är likt många andra, utklädd till en vampyr. Fake blod rinner från mungiporna på hennes rödmålade läppar och hennes slanka kropp pryds av en tajt svart klänning. Trots att jag vet att det är så, så fel, får alkoholen och den snygga tjejen framför mig, att skjuta bort tankarna på Dahlia om så bara för en liten stund. Mina läppar pressas mot hennes rödmålade och jag är ganska säker på att när vi väl drar ifrån, kommer mina vara lika röda. Då kommer det inte gå att dölja vad jag nyss gjort eftersom beviset finns i mitt ansikte.