Med ett svep glider läppstiftet över mina läppar, jag gör ett tjockt lager, ska inte vara snål nu när det är fest. Mascaran är här näst, och snart e fransarna mörka, lösfransar sätter jag också på även fast det tar lite extra tid. Snart knackar någon försiktigt på dörren till mitt rum, och in kommer Dante av alla personer, sen när knackar han?
''Är du redo snart eller?'' Mitt ögonbryn höjs lite åt frågan, jag trodde han skulle skälla ut mig för jag ville med till festen som Axel personligen bjudit in mig till.
''Hm?''
''Jo, alltså, vi kanske kan samåka,'' säger han och kliar sig lite i nacken. Jag skrattar, och ler sedan stort. Såklart jag vill.
''Näää, vill inte samåka med en tönt.'' Han flinar stort åt mig svar och slår mig lätt på axeln.
''Är jag tönten? Jag är ju för fan populärare än dig!'' Retas han tillbaks.
''Okej - jag vill inte samåka med en fuckboy, då.''
''Jag är fan ingen fuckboy.'' Han ger mig en mördarblick, men flinet sitter fortfarande kvar på läpparna.
''Jo,'' insisterar jag och slår han tillbaks på axeln.
Efter en stund så har han puttat ner mig från stolen och vi halvbrottas på golvet innan mamma kommer in och skäller på oss att vi borde lugna ner. Vi skrattar, men separerar snabbt. Dante går ut ur rummet så jag kan byta om till de kläderna jag köpt tidigare i veckan. En klänning i leopard tyg. Det var ju nyår efter allt.
På bussen till Axel känner jag hur nervositeten i bröstet växer storlekar större. Noel skulle förmodligen vara där, och jag hade fortfarande inte svarat på hans sms från julen än. Jag kände mig som en idiot, men jag kom aldrig på ett bra svar. Kvällen efter julafton hade jag legat timmar och skrivit svar, bara för att radera en efter en. Bussen kör över ett gupp och jag vaknar upp ur de dag drömmarna som flyter runt i mitt huvud, Dante kollar förvirrat ner på mig när jag flämtar lätt.
''Vad hände?''
''Inget,'' svarar jag och skakar lite på huvudet.
Resten av resan dit är tyst, förutom de små melodierna som Dante hummar då och då. Han har i en lur, så jag räcker mig för den andra och trycker in den i örat. Snart diggar jag lite med i musiken som strömmar ut ur luren och Dante ler lite mot mig, klyschigt, tvillingar som hade samma musik smak.
》
Festen är redan i fullgång när vi kommerhemå hos Axel. Jag hade nästan vant mig nu, att gå på fester, alltså. Det var dansande och drickande, massa känslor och hav av svettiga ungdomar som känner alldeles för mycket. Jag skrattar och ler åt alla som hälsar, de flesta är Dantes vänner, men på insidan känner jag hur klumpen ligger kvar. Är Noel här? Vart är då Noel? Hatar han mig? Nej, det blir så fel. Så då rycker jag till mig Ludwigs mugg som är halvfull och sveper ner allt i en enda klunk, han kollar på mig med stora ögon men sekunder senare ryter han ut i glädje. Snart har jag klunkat flera röda muggar fyllda med samma dryck, vad det än är får det tankarna av Noel att försvinna. Eller? Fan nu tänker jag på han igen, då sveper jag ytterligare en mugg.
Jag känner hur alkoholen riktigt rinner igenom min kropp när jag ska gå ut till dansgolvet, men mina steg är helt vingliga, inte raka och bestämda som för bara en timme sen. Självsäkert börjar jag svaja min kropp till de snabba takterna och jag låter ut ett glädje tjut, såsom Ludwig tidigare gjort. Fan vad jag är full, jag har nog aldrig varit såhär packad. Min slanka kropp kändes som en myra och folkhavet runt omkring mig som stora elefanter. Snart börjar allting snurra sådär obehagligt, och jag måste ta tag i någon random snubbe för att inte ramla. Alla de ögon som jag möter medan jag ostabilt dansar vidare är alla okända, och obehaget bara växter. Jag känner mig som det svarta fåret, som att alla i rummet vet exakt vad som skriks i min hjärna.
