Only Human

Kapitel 19

Det här kapitlet blir lite sexuellt vid slutet (ni kommer förstå när) och om ni inte vill läsa det rekommenderar jag att ni läser så mycket ni kan och sen det sista stycket och meningen. Trevlig läsning!

Katherines Perspektiv:

"Chubby Bunny!" Brister Elias ut innan han börjar hosta och spottar ut alla 12 marshmallows som fick plats i hans stora mun. Jag fnittrar till och han börjar kasta de torra marshmallowsen som han inte hade i sin mun på mig.

Jag duckar snabbt och plockar upp en innan jag kastar den på honom. Den slår honom rakt mellan ögonbrynen och han morrar medan han ler.

"Du är så död Katherine!" Ropar han innan han kastar sig själv på mig. Jag hinner bara försöka springa iväg i några sekunder innan Elias slår in i mig och vi ramlar ner på hans köksgolv skrattandes.

Ett tag ligger vi bara där. Ingen säger något och det känns bra. Jag har väntat på att se Elias igen i nästan två år och nu har jag äntligen fått tillbaka honom. Men varför känns det inte lika bra som det borde då?

För han är inte Antonio.

Jag skakar snabbt av den farliga tanken och koncentrerar på den 192 cm långa kroppen som ligger på mig. Jag puttar Elias av mig och ställer mig upp.

"Jag ska till flockhuset. Ses ikväll eller?"

Han nickar åt mig med ett litet leende på hans läppar. Hans ljusblonda hår faller lätt över hans ögon och jag beundrar hans vackra ansikte några sekunder till innan jag går ut ur huset.

*

Antonios Perspektiv:

Mina nävar blöder och det mina armar är trötta men jag slutar inte. Alla möbler i mitt rum är kastade åt sidan, brutna eller sönderslagna. Min varg ylar inom mig och jag boxar dörren igen.

"Antonio sluta-" Jag avbryter Alice med ett morr. Jag vill inte att hon kommer nära mig.

Jacob berättade att det går rykten att hon och jag har legat och jag vill inte att de ska bli fler. Speciellt inte när Katherine kan komma till flockhuset närsomhelst. Jag boxar väggen igen.

Plötsligt känner jag hennes lukt. Katherine har kommit in i flockhuset och jag känner min varg lugna ner sig lite.

"Kan du hämta henne?" Frågan förvånar Alice mer än den borde och hon nickar tveksamt innan hon springer ut ur mitt rum och ner för trapporna till ytterdörren. Jag hör mumlanden och sen hör jag fotsteg som går upp för trappan.

Dörren till mitt rum öppnas och jag vänder mig för att möta Katherines gråa ögon. Hon kollar på mitt ansikte, på hur det hänger mörka påsar under dem. Hon kollar på mina nävar, på hur blodigt spruckna de är. För någon anledning glider hennes blick till min säng näst. Hon kollar på den i några sekunder innan hon suckar.

"Sätt dig på sängen." Jag går lydigt mot sängen som hon hade sovit i för bara några veckor sen. De där dagarna känns så långt bort nu.

Efter jag satt mig på sängen vänder hon sig och går in i mitt badrum. Efter några sekunder kommer hon tillbaka med en blöt handduk. Hon sätter sig på knä framför mig och tar tag i en av mina händer. Känslan av gnistorna jag har saknat så mycket får mig att rysa och jag tror jag ser Katherine le lite.

"Jag kan inte göra det här längre. Jag kan inte fortsätta lotsas att jag inte bryr mig om dig." Orden rusar ut ur mig och innan jag har en chans att stoppa dem har Katherine redan hört.

Hon kollar upp på mig med hennes stora gråa ögon och jag har lust att kyssa hennes vackra ansikte tusen gånger.

"Antonio, jag kan inte bara förlåta att du höll mig borta från min bästa vän. Du vet hur rädd jag var att jag hade förlorat honom och ändå sa du inget." Hennes röst är skakig men jag känner ingen ånger.