"Men varför skulle ni annars pussas?!"

348 7 1
                                    

Vanessa
"Vad har han gjort Vanessa? Vill du prata om det?" frågar Marcus mjuka röst. Jag skakar på huvudet. Han nickar och placerar sin haka på mitt huvud. Vi drar sedan hem till Marcus och hoppar över resten av skolan för dagen. Jag gäspar trött när vi äntligen kommit hem till honom. Den bekanta doften drar jag lugnt in i mina näsborrar, Marcus tar av sig sin jacka och så gör jag. Vi går sedan upp till hans rum och lägger oss i hans säng.

"Kom," han öppnar sin famn och låter mig gosa in mig i hans säkra famn. Jag stänger ögonlocken och somnar sedan. När jag vaknar nästa gång så är det kolsvart i rummet. Jag letar efter min mobil och klockan visar 06.21 jag gäspar stort och vänder mig om och möter Marcus, hans ögonlock är stängda och djupa andetag hörs tydligt. Jag sträcker på mig lätt utan att väcka Marcus. Efter ett tag i sängen så reser jag mig upp ur sängen och sätter på mig en hoodie jag hittar på Marcus golv. Hoodien drar jag över mitt huvud och den bekanta Marcus doften exploderar i mina näsborrar. Jag drar luvan över mitt huvud och nyser till. Jag kollar på Marcus och suckar till för att jag väckte honom. Med smygande steg tar jag mig till hans säng igen och lägger mig bredvid honom där jag lämnade honom sist för typ 2 minuter sedan. Hans varma arm lägger han över min midja och jag suckar tyst.

"Hur mycket är klockan?" Marcus morgonröst gör mig klarvaken och jag kollar på min mobil ännu en gång.

"06.25" säger jag obrytt. Han gäspar högt och suckar sedan.

"Måste vi åka till skolan idag? Kan vi inte bara chilla hemma idag, bara mysa lite," frågar han med stängda ögon. Jag skakar på huvudet och tillslut öppnar han sina bruna fina ögon. Han kollar frågande på mig och jag skakar ännu en gång på huvudet.

"Nej, jag kan verkligen inte missa något i skolan nu. Vi får snart våra slutbetyg Marcus!"

"Men snälla bara idag!" jag suckar och skakar på huvudet. Han rullar på ögonen och jag tjurar mig ur hans grepp och lämnar honom själv i rummet för att få upp honom från sängen. Jag går tyst ner för trapporna och kollar igenom kylen. Det var ovanligt tyst för att vara i det här huset. Jag ler smått när jag ser en lapp på bänken vid bröd och andra tillbehör.

Godmorgon Marcus & Martinus. Och Vanessa ;)
Jag och Kjell-Erik behöver åka tidigare till jobbet idag Emma ligger och sover så ni får väcka henne och ta henne till skolan. Kram.

Jag slänger lappen i soptunnan och går sedan upp för trapporna igen. Jag öppnar försiktigt dörren in till Emmas rum och ser den lilla flickan sova i en djup sömn. Jag ler fånigt för mig själv och sätter mig sedan på säng kanten av hennes säng.

"Emma du måste vakna du ska till skolan," hon sträcker på sina armar och öppnar sina ögon långsamt. Hennes bruna ögon möter mina och hon ler smått.

"Vad gör du här nu?" frågar hon och reser sig upp ur sängen.

"Jag sov över hos Marcus inatt," svarar jag och tänker precis lämna hennes rum för att låta henne klä på sig.

"Är ni två kära i varandra?" frågar hon med ett fånigt flin. Jag skrattar och skakar på huvudet. Jag lämnar sedan hennes rum och går in till Marcus igen. Med ett hopp är jag i sängen med Marcus igen han flämtar till och öppnar sina bruna ögon.

"Men ah jag somnade ju precis om Vanessa!" säger han och kliar sig nyvaket i ögonen. Ett lätt skratt lämnar min mun. Synd mimar jag. Jag springer sedan ner för trapporna och sätter på spisen för att laga toast. Jag öppnar kylen och tar fram skinka och ost, margarin och rostbröd.

"Men ah Vanessa har du tagit den där svarta hoodien som låg på golvet igår kväll?" hör jag Marcus från övervåningen ett tyst skratt lämnar min mun innan jag svarar honom med ett nej. En hög suck hör man Marcus göra, några sekunder senare hör man fotsteg i trappan. Han kommer ner med ett par jeans och vita strumpor utan tröja. Utan mening så kollar jag snabbt ner på hans vältränade mage som synar svaga magrutor. Min blick fastnar för länge på hans mage då han märker att jag står och stirrar på de. Han rör sig framåt mot mig och tar sina händer på sin mage och gör överdrivna rörelser på sin mage.

Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen Wo Geschichten leben. Entdecke jetzt