Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

självskadebeteende

Martinus
Jag sitter tyst i mitt rum utan mobil, dator, iPad, tv eller någon annan. Marcus och Emma är i skolan och mamma och pappa på jobbet. Jag hade sagt till mamma att jag skulle gå till skolan men jag stannade sedan hemma när hon hade gått.

En frustrerad hand drar jag igenom mitt rufsiga hår. Jag bestämmer mig sedan för att gå och duscha. Ett par kalsonger flyger med när jag går in i badrummet. Jag kollar mig själv i spegeln ett tag tills jag går in i duschen.

Det varma vattnet slingrar sig ner runt min kropp. En rysning i ryggen klättrar sig upp i nacken på mig av det varma vattnet. Jag tar snabbt schampot i mitt hår och masserar in schampot i mitt hår. Tankarna om Vanessa dök upp gång på gång. Tänk hon är väl säkert kär i Marcus. Tanken av mig fick mig äcklad.

Plötsligt ringer det på dörren. Bitch what the fuck. Jag slänger på mig en tröja snabbt och springer ner för trapporna. Jag öppnar snabbt dörren och ser ingen där? En suck lämnar min mun då det säkert bara är något litet barn.

"Förlåt, jag behöver prata med dig," plötsligt hoppar Hilda fram. Jag kollar irriterat på henne och öppnar dörren och hon smiter snabbt in. Hon kollar på mig och jag kollar snabbt bort.

"Asså jag vet att jag gjorde fel okej?" hon kollar på mig med en blick jag inte kan tyda. Jag rullar med ögonen och nickar sedan.

"Jo, ja jag vet att du gjorde det. Vad tycker du jag ska göra med det?" hon rycker på axlarna och sätter sig sedan i trappan. Hon gör en gest att jag ska sätta mig bredvid henne. Jag suckar högt och sätter mig sedan i trappan jag med.

"Men vill du försöka igen?" Hilda kollar på mig med sina gröna ögon och jag suckar högt och reser mig upp.

"Nej vad fan tror du? Du var otrogen mot mig med fucking Lukas?!" en envis tår lämnar mitt vänstra öga men jag är snabb med att dra bort den. Hon rullar med ögonen och lämnar mig sedan själv i hallen. Jag slänger min blick fort på klockan 15.20 det betyder att Marcus snart kommer hem.

10 minuter senare hör jag dörren smällas igen från hallen. Jag suckar högt och springer sedan upp till mitt rum.

"Men hallå Martinus vänta," hör jag precis när jag smällt igen min dörr. Jag lägger mig på sängen och kollar upp i taket. Men Marcus kommer aldrig in i mitt rum utan istället hör jag några små dova röster från rummet bredvid.
Marcus och någon tjej?

Man hör tyst hur de pratar med varandra. Rösten är bekant, Vanessa. Vad gör hon här? De är ä bästa vänner jag vet men varför är hon här nu? Rösterna slutar och sekunden efter hör man hur min dörr öppnas. Jag blickar förvånat upp och möter Vanessas ögon.
Vanessa står vid dörröppningen utan att säga ett ord. Tillslut stänger hon dörren för sig och jag kollar förvirrat på henne.

"Vad gör du?"

"Du, varför?" jag kollar oförstående på henne hon skakar på huvudet. Nästa sekund känner jag hennes varma fingrar snudda vid min arm, eller mina ärr. Jag sliter ilsket bort min vänstra arm och kollar surt på henne.

"Vad fan gör du?!" skriker jag åt henne. Vanessa hoppar till av rädsla och jag sätter mig närmre väggen med min högra arm runt min vänstra. Hon kollar besviket på mig och lämnar sedan rummet.

Jag kollar irriterat på dörren när den stängts. Vad fan har hon med det där och göra? Men hur visste hon ens?

Marcus.

Jag går med bestämda steg ut ur mitt rum till Marcus's. Dörren sliter jag upp och möter Marcus och Vanessas förvånade blickar. Jag kollar ilsket på Marcus och går snabbt närmre honom.

Ett högt ljud lämnar Marcus kind efter jag slagit den med min hand. Han flämtar till och hans bruna ögon möter mina. Han kollar ilsket på mig men ändå frågandes varför jag gjorde det.

"Du din jävla idiot, jag sa ju till dig att du inte skulle säga det till någon och så gör du det ändå?!" ryter jag åt honom. Marcus möter fort mina ögon igen och hoppar upp ur sängen. Hans grepp om min hals blir allt hårdare och hårdare.
Tillslut så kväver jag efter luft. Han släpper snabbt taget och kollar ilsket på mig.

"Jag måste få kunna berätta för min bästa vän om vad som händer min tvillingbror. Jag kan knappast prata med dig då blir du bara arg," hans ord gör mig svag. Rättare sagt besviken på mig själv.

"Men du, jag fucking sa till dig att du inte skulle prata med någon om det. Bara för att hon är din bästa vän behöver du inte prata om sånt när det knappast handlar om dig?!"

Vanessa sitter i Marcus häpet men får inte ur sig ett ända ord. Hon kollar på mig sorgset, men jag kollar bara minst lika surt på henne som jag gör mot min bror.

Plötsligt hör vi nycklar skramla i nyckel hålet en hög suck lämnar oss alla tre.

"Hallå?" man hör mammas röst i hallen och strax där efter lämnar jag och Marcus ett hej.

Steg i trappan närmar sig och jag och Marcus sätter oss snabbt i hans säng och låtsas som ingenting.

"Hej grabbar.. och en tjej," hon skrattar åt Vanessa och Vanessa ler vänligt åt henne. Jag rullar irriterat på ögonen. Marcus kollar sedan på mig med en irriterad blick.

Strax efter mamma har gått så lämnar jag också rummet med en irriterad blick på de två.

10 minuter senare hör jag små tysta stön från Marcus rum. En äcklad min gör jag och suckar sedan. Hur kan hon kysst mig för några dagar sedan om hon sedan ligger med Marcus?

Några få tårar lämnar mina ögon. Men jag drar irriterat bort de. Varför gråter jag över en tjej som inte ens vill ha mig? Hon ligger ju ändå med honom.

Jag springer snabbt ner till köket och ser mamma sittandes i soffan halvt glutta på sin mobil och tvn på samma gång.

Hon kollar på mig men vänder sedan sin blick till sin mobil igen. Jag tar snabbt kniven och gömmer den sedan under min hoodie.

Jag smäller igen dörren och sätter mig sedan bakom huset. Jag drar snabbt fram kniven som legat vilandes under hoodien.

Den vassa kniven kastar jag på gräset några få tals gånger. Tankarna om det som hände mig på skolan innan får mig lämna några tårar. Tårarna torkar sedan och det blir en randig kind.

Jag drar sakta upp ärmen på min hoodie och suckar. Tar sakta kniven mot min slitna hud och drar några få tal sträck på min hud. Vita sträck bildas på min hud och några sekunder senare droppar små bloddroppar. Jag drar några fler streck över min arm tills jag känner mig nöjd nog.

Ända tills jag hör ytterdörren smällas igen. En skymt av Marcus ser jag sedan. Jag kollar irriterat på honom när vi fått ögonkontakt igen.

Jag bestämmer mig sedan för att dra in då det blivit kallt. Kniven lägger jag snabbt tillbaka där den legat sedan innan. Sedan springer jag snabbt upp till övervåningen igen.

Mörkret har varat rätt så länge även fast klockan bara är 17.00

Tanken av att behöva gå till skolan imorgon var inte alls frestande. Sedan blir allt svart. Jag har lyckats somna då jag vaknar av det svaga ljuset som spridits in i mitt rum.

Om du har något självskadebeteende eller på något annat sätt skadar dig själv be om hjälp. Eller om du helt enkelt mår dåligt. Prata med en vuxen eller någon du litar extra mycket på. Du är inte värd att må dåligt! ❤️

Som ni märker har jag bytt namn igen men tror det blir den här.