Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

"Du är min tönt, men va inte så himla barnslig,"

Martinus
Snabbt springer jag upp för Vanessas trappor hon vet inte om att jag är här.
Jag knackar på hennes vita dörr som just nu är stängd.

"Men Anton gå jag vill vara ensam," suckar hon, jag ler för mig själv smått och öppnar långsamt dörren.

"Men Anton jag sa ju till dig att.." hon vänder sin blick åt mitt håll och hennes mungipor går öra från öra. Hon springer upp till mig och jag kysser henne passionerat.

"Hej finaste du, hur mår du idag? Har du ont?" Frågar jag med en mjuk röst hon nickar och jag kramar om henne snabbt. Inuti hennes mage befinner sig mitt barn. Jag kysser hennes mage mjukt och ler för mig själv.

"Gud tänkt du bär på vårat barn. Vi har ett barn tillsammans Vanessa!" säger jag av ren lycka. Hon ler åt mig och skrattar sedan.

"Ja Martinus ja det har vi!"

"Jag kan inte ens tänka mig att jag ska bli pappa till en bebis!"

"Till våran bebis såklart," hon kollar ner på mig och tar sin hand igenom mitt hår. Jag lägger mitt huvud vilandes mellan hennes ben och stänger ögon locken.

Vanessa
Martinus lägger sitt söta lilla huvud mellan mina ben och stänger sedan sina ögonlock. Jag tar högra armen och håller i en hårslinga så den inte ska hamna framför mitt ansikte. Hans andning börjar bli djupare och djupare jag låt brett och kysser honom på pannan.
Han rör sig lite men som tur är väcker jag inte honom. Jag lämnar honom sedan i sängen och försvinner sedan ner till köket.
Nere i köket möter jag mormor hon ler brett åt mig och jag ler tillbaka.

"Tänk att jag ska bli gammel mormor!!" säger mormor jag skrattar åt hennes söta kommentar och nickar sedan på huvudet.

"Tänk att du ska bli det mormor," säger jag och kramar om henne. Hon kramar snabbt om mig och jag ler i kramen.

"Nu är det ju faktiskt bara en månad kvar," jag nickar ivrigt och kollar sedan ner på min gigantiska mage. Hon ler åt den och vi försvinner sedan iväg mot vardagsrummet.

"Var Martinus här? Eller har han gått redan, jag tänkte ju bjuda honom på lite fika!" säger hon samtidigt som hon sätter sig i soffan.

"Nej, han sover uppe i min säng. Han vaknar nog snart," svarar jag henne och små ler. Hon nickar och jag försvinner sedan upp mitt rum igen. Jag stänger tyst dörren för att inte väcka honom, försiktigt lämnar jag en fjäder kyss på hans mjuka läppar och lägger mig på hans trygga bröst. Han andas djupt in och jag ligger helt still för att inte väcka honom.
Jag trycker löst mina läppar mot hans och han besvarar den. Jag ler i kyssen medans han tar sin hand på min rumpa. Han trycker löst till den och jag suckar högt.

"Kan du sluta första momentet och vara lite romantisk istället?" säger jag låtsas vara lite sur, han skrattar och putar på sin underläpp.

"Åh vad synd det är om Vanessa, nuti nuti," säger han och jag himlar med ögonen.

"Men åh vad jobbig du ska vara då," säger jag och tar bort mitt huvud från hans bröst. Han flämtar till och kollar ledset på mig. 

"Så blir det om man är dum mot mig," piper jag och sätter armarna i kors. Han skrattar högt och pressar snabbt ihop sina läppar med mina. Men jag besvarar de inte, jag sitter där som en staty. Martinus kollar surt på mig och lägger sitt huvud ner i min kudde. Jag skrattar till och lägger min kropp på hans.
Snabbt pusslar jag ihop våra läppar och ler nöjt i kyssen när han besvarar den.
Jag tar min vänstra hand och tar en hårslinga och snurrar ihop den. Martinus fortsätter ner till min hals och gör ett lila-rött märke. Han kollar sedan nöjt på det och jag flinar brett och puttar iväg han ifrån min hals.

"Vilken tönt du är,"

"Bäst att vara en väldigt snygg tönt då," säger han och drar sin hand igenom sitt blonda hår överdrivet.

"Du är min tönt, men va inte så himla barnslig snälla," han flinar och putar med sina läppar och återupprepar sin handling. Jag himlar med ögonen och puttar till honom. Han flämtar till och jag skrattar åt hur dum han såg ut.

"Jag är hungrig," säger jag och byter helt samtalsämne. Han nickar och ligger kvar i sängen. Jag drar ihop mina osminkade ögonbryn och kollar surt på honom.

"Jag är hungrig," säger jag igen för att han ska fatta att vi ska gå och köpa något. Han nickar bara ännu en gång och jag kollar surt på honom.

"Men jag är hungrig, kan vi gå och köpa något eller?!" skriker jag, han börjar genast skratta och pressar ihop våra läppar för att dämpa min röst.

"Ja, jag vet ville bara retas lite med dig fattar du väl?" han ler med sitt otroligt vackra leendet och tar av sig sin vita tröja. Blicken fastnar direkt på hans magrutor, jag höjer blicken och möter ett flin på hans läppar.

"Gillar du vad du ser eller?" frågar han och jag knuffar snabbt undan honom.

"Men jaja, jag är fortfarande hungrig vi går nu," han drar snabbt på sig en svart hoodie han lämnat kvar sedan senast och jag tar en orange hoodie jag snott från honom.

"Amen där är den orangea hoodien ju! Jag har ju letat efter den fett länge!" jag flinar stort och nickar.

"Jag vet, det var därför jag behöll den och du kommer nog förhoppnings vid aldrig få tillbaks den," säger jag nöjt. Han lipar åt mig och ler sedan.

"Det spelar ingen roll ändå du är så gullig i den ändå. Den är så stor på dig så det blir så gulligt bara," jag lipar och letar sedan reda på en hår snodd. Snabbt sätter jag upp en slarvig bulle och ler nöjt åt Martinus.

"Nu så går vi," säger jag och tar tag i Martinus hand. Han nickar och vi går tillsammans ner för trappan.

"Mormor, jag och Martinus går till typ någon asiatisk restaurang och hämtar mat vill du ha något?" ropar jag från hallen medans jag sätter mig på första trappsteget av trappan. Jag pekar på skorna som står bakom Martinus och han fattar direkt. Han ger skorna till mig och mormor kommer ut till hallen.
Hon står och ler brett åt oss två.

"Åh jag kommer ihåg när jag var nykär. Det var så himla kul, mysigt och framför allt kärleksfullt!" säger mormor jag ler åt henne och vänder sedan blicken åt Martinus.

"Ja, kärleksfull öriket den här killen direkt men han är ju i alla fall lite gullig om man säger så!" säger jag och drar min hand igenom hans hår. Han himlar med ögonen samtidigt som han ler och sedan sätter han på sig sina svarta sneakers.

"Det är bra för mig, jag klarar mig nog med en avokado macka ikväll faktiskt," jag nickar och Martinus och jag försvinner sedan ut till busshållplatsen.

"Din mormor är så himla söt!" Martinus kollar på mig med en blick som gör att han ser så otroligt liten ut. Jag skrattar och nickar samtyckande.

•••

"Jag vill ha typ ris och någon kött grejsimoj," Martinus nickar och jag kollar nöjt på honom. När vi äntligen fått våran mat efter en lång väntan dar vi ut i det vinter-aktiga vädret. Jag drar snabbt in mina händer i min svarta peak performance jackficka och drar in halva mitt ansikte i jackan.

"Fryser du sötis?" jag vänder min blick mot Martinus och nickar. Martinus ler och stoppar in sin vänstra hand i min jackficka. Hans värme sprids snabbt i min kropp och värmer hela mig. Jag ler åt honom och vi fortsätter till busshållplatsen i tystnad hand i hand i min jackficka. När bussen anländer kliver vi snabbt på och sätter oss relativt långt bak i bussen. Jag sätter mig längst in och lutar mitt huvud mot fönstret.

"Är du trött?" Martinus ler åt mig och jag nickar svagt åt honom. Han pussar mig på ansiktet överallt och jag ler åt honom och pressar mina läppar mot hans.

1361 ord here u go ha en bra kväll wiho