Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

jag har en syster

Vanessa
Mormor ropar ner ifrån köket och jag suckar högt. Vad fan vill hon nudå?

"Ja mormor vad är det," jag gäspar och ler sedan åt henne svagt. Hon sätter sig på en stol vid matbordet, så gör jag. Hon drar upp sin mobil och visar mig ett sms. Det är från någon som heter Miranda.
Jag kollar på mormor förvirrat och kollar sedan på hennes mobil igen.

"Läs då," säger hon och skrattar tyst för sig själv. Jag nickar och mina ögon följer den långa texten.

Miranda Ohlsson

Hej, jag antar att du är Vanessa Ekbloms mormor om jag fattat rätt. Jo du borde nog undra vem jag är. Jag är Vanessas syster. Juliette och min pappa som ni inte känner har på något sätt kommit ifrån varandra. Det jag vill med det här smset är om jag skulle kunna få någon kontakt med Vanessa?
//Miranda Ohlsson

Jag kollar chockat på min mormor och svagt åt henne, jag har en syster. Jag tar mobilen ifrån min mormor och skriver min snap. Jag ger sedan tillbaka den till henne och ler brett.

Miranda Ohlsson har lagt till dig som vän.

Jag ler nöjt och addar snabbt tillbaka henne genom ett klick.

Miranda

Det är du som är Vanessa va?

Ja. Det är jag.

Vi borde verkligen ses. Vart bor du?!

Vi bestämmer oss sedan för att hon ska komma hem till mig med min pappa. Som jag aldrig träffat förr. De bodde i Sverige, de skulle åka ända ifrån Sverige hit till Norge för att träffa mig.

Martinus

Hej finis vart är du ska vi träffas?

Kom när du vill

Jag stänger av min mobil och lägger mig tröttsamt i min säng. Någon timme senare så plingar det på dörren. Jag vaknar och reser mig tröttsamt och går ner till dörren.

"Hej finis," Martinus står där med sin vita jacka och ler med sitt otroligt vackra leende.

"Hej," han kollar på mig osäkert. En rynka bilas mellan mina ögonbryn och hans ansikte uttryck ändras på en gång. Han ler igen och jag kollar förvirrat på honom. Han tar istället av sig sin jacka och vi går sedan upp till mitt rum. Martinus lägger sig ner med en duns i min säng jag skrattar smått innan jag också lägger mig hos honom.

"Hur mår du efter allt som hänt?" Martinus vänder sig åt mitt håll och tar en slinga som alltid lyckas fallas ner från mitt hår fram för mitt ansikte. Jag rycker på axlarna och kollar upp i taket för att undvika hans bruna ögon. Martinus tar sina fingrar och lägger de på min haka. Jag möter hans ögon och vi möts i en mjuk och försiktig kyss.

"Jag har en syster," han kollar på mig förvånat och jag nickar bara. Han ler åt mig svagt och stänger sedan sina ögon. Jag kollar tyst upp i taket igen och gäspar tyst för mig själv.

"Vad tänker du på?" hans mjuka röst får mig att snabbt avbryta mina tankar.

"Eh inget speciellt, jag är bara jävligt trött," ljuger jag och kollar upp i taket ännu en gång. Jag ser i ögonvrån att han drar ihop sina ögonbryn fundersamt men nickar sedan långsamt. Jag sluter sedan mina ögon och somnar sedan in i en djup sömn kanske för djup.

Martinus
Hennes andetag blir äntligen djupare och djupare. Snart så.

Vanessa
Jag gäspar stort och öppnar trött mina ögon. Jag vänder mig om för att möta Martinus fina bruna ögon men det var tomt bredvid mig.
Jag kollar förvirrat runt omkring mig men hittar honom inte. En stor suck lämnar min mun. Jaha, hade han bara tänkt att lämna mig när jag somnade?

Jag letar istället efter min mobil och hittar den sedan under min säng. Jag får blinka några få gånger innan de äntligen vänjer sig med de starka ljuset från mobilen. Jag ser sedan några få notiser ifrån Miranda och öppnar de tre snapsen.

"Håller på och packar nuuuuu!"

Jag ler fånigt åt mig själv och skickar tillbaka en tumme upp. Med trötta steg går jag ner för trapporna och går trött till köket där mormor står och lagar mat. Hon vänder sig om när hon hör mig hosta till.

"Hejsan, det blir pasta alfredo," jag ler tacksamt och sätter mig vid bordet. Anton kommer ner för trapporna och han ler åt mig.

"Hej," säger han. Jag hejar tillbaka och han sätter sig bredvid mig. Han reser sig sedan upp igen och hämtar cola ifrån kylen. Anton häller upp drickan i två glas och ställer ett vid sin plats och en vid min.

"Tack," säger jag tyst. Mormor sätter sig tyst vid bordet med en gryta med sig. Hon kollar på rätten och ler nöjt. Jag tar snabbt för mig och lägger upp det på tallriken.

Gillas av martinusg.02 och 201 andra
vanessaekblom mys med mormor och anton!! <3

Visa alla 21 kommentarer