Bad habits ✔

Så allt är lugnt nu?

(Melanies POV)
-Hej gumman
-Hej
-Det var någon som knacka på förut och leta efter dig
-Vem var det?
-Kommer inte ihåg hans namn men han såg identisk ut som Marcus.
-Hette han Martinus?
-Ja juste! Så var det!
-Ahh okej tack
-Han sa att det var viktigt och att han ville att direkt när du kom hem att du skulle till han
-Ahh okej tack mamma
-Melanie det lät viktigt
-Vadå så du tvingar mig att gå nu?
-Aaa typ
-Men jag vill inte mamma
-Okej det handlar förmodligen någonting om dig så antigen går du och pratar med han eller så berättar du allt till mig
-Hejdå
Jag gick till Martinus hus och knacka på.
Han öppna och han verka väldigt glad.
-Tro mig, jag blev tvingad hit detta var inget val som jag gjorde själv
Hans glada ansikte sluta genast att vara glad. Jag gick in och sedan gick vi in på hans rum.
-Vad var det som var så viktigt att du som hatar mig vill att vi ska vara i samma rum?
-Jag måste få prata med dig
-Men gör det då, klockan tickar
-Jag är fortfarande sur på dig men vi kommer aldrig lyckas göra detta utan att ha förlåtit varandra
-Okej så jag har förlåtit dig, får jag gå?
-Nej, jag ville bara säga förlåt, så förlåt.
-Tack...
-Men jag vill också att vi ska vara vänner jag vill inte att våran vänskap ska förstöras pågrund av all denna skit
-Okej...
Min röst var mycket mer mjuk och samsad nu.
-Vänner
Jag nicka långsamt innan han kom fram och krama mig vilket jag besvara.
Jag drog in hans doft in i näsan och andades sedan ut den.
Jag släppte ifrån och han kolla på mig.
-Så allt är lugnt nu?
-mm..Tror det
-Okej, bra