Bad habits ✔

Han sköt henne i huvudet

(Melanies POV)
-Eyy du Martinus?!
Martinus vände och jag vände oss om för att kolla vem det var som ropat. Det var Oskar och alla andra.
-Vad vill ni?
-Varför har du dragit bort Melanie ifrån oss idag?
-Jävla vakthundar men jag ville vara med henne idag
-Men hon kan väl själv få bestämma vem hon vill vara med eller, utan att ha dig som sin extra pappa? 
Martinus kollade på mig efter dem nämnt min pappa som om han var som en vanlig pappa. Jag visste vad han skulle fråga och jag nicka nej.
-Men herregud det var bara en dag ni inte hade henne
-Men låt henne få bestämma själv vem hon vill vara med resten av veckan då.
Mina ögon spärrades upp.
Om jag väljer Martinus lär Oskar döda mig nästa gång vi ses och anklaga mig för att vara kär i han. Väljer jag Oskar lär Martinus bli besviken och jag lär gå hem till pappa för att inte göra Oskar arg och då lär Martinus få några till slag i ansiktet. Vilket jag inte vill.
Jag tog tag om Martinus hand och drog han ifrån.
-Kom Martinus vi går
Jag kunde nästan känna ilskan från Oskar men också Martinus förvånade känsla.
När vi var borta från dem stannade Martinus upp mig.
-Du hade ett jävligt bra tillfälle att gå till dem, varför gick du inte dit?
-Jag tänkte olika scenarion i mitt huvud och varje scenarion ledde till att du skulle bli skadad ifall jag valde dem
-Nämen vad gullig du är lilla sockertopp
-Kalla mig aldrig det igen
-Kan inte lova något
-Fuck you da
-Men ska vi hem?
-Vi kanske borde leta upp Marcus
-Han slutar inte förens om en timma
-Mm Okejdå
Vi skulle precis gå men då hör jag en känd röst.
-HAR NÅGGON AV ER SETT MELANIE?!
Jag och Martinus vände oss om och insåg att pappa stod mitt på skolgården och leta efter mig.
-HALÅÅ
jag och Martinus sprang snabbt in i en buske för att se vad som skulle hända plus så att han inte skulle se oss.
Alla samlades runt han nu och kollade konstigt på han. Men det var inte så överraskande eftersom han höll en sprit flaska i handen som var halvfull och han skrek.
-HAR NÅGON AV ER SETT MITT FÖRGÄVLADE BARN MELANIE?
Alla viskade men ingen svarade han.
-JÄVLA PISS IDOTER KAN NI FUCKING SVARA MIG?
Ingen svarade han så han skrek och gick iväg sedan.
-Melanie du skakar
Jag hade inte märkt det själv med Martinus hade rätt, jag skakade.
-Kan vi bara gå? Snälla
-Aa
Vi ställde oss upp och gick hem till han. Det var tyst hela vägen dit, ingen pratade eller ens försökte prata.
När vi var framme så gick jag upp till toan direkt. Rakbladen hade Martinus och Marcus tagit bort men ändå blev han rädd.
-Melanie öppna
-Asså chilla ni har liksom tagit bort rakbladen
-Öppna
-Visst
Jag ställde mig upp och öppna innan jag satte mig ner igen.
Martinus satte sig bredvid mig.
-Hur mår du?
-Som jag brukar göra
-Jag är så ledsen för det som hände
-Du hade ändå inte kunnat göra något
-Det är inte rätt att din pappa håller på så
-Mm
-Och när har du tänkt att berätta sanningen?
-Va? 
-Kan du bara berätta allt nu, jag menar när du sa att du och din pappa hade ett skämt om att du skulle köpa sprit....Det var inte så mycket till skämt av det jag har sett och vad jag såg idag
-nej, det var inget skämt...
-Har han alltid varit så här mot dig?
-Nej han har faktiskt varit en fantastisk pappa, förut
-Vad hände?
-Jag och mamma var ute och lekte på lekplatsen. Sen kom det en man.
Jag kunde inte hålla mig, mina tårar rann och hulkande ljud lämnade mig.
Han kramade om mig hårt, som en skyddande barriär.
-Han sköt henne i huvudet, jag var åtta år och pappa skyllde allt på mig. Det gör han fortfarande....