Bad habits ✔

Jag förlåter dig..

(Martinus POV)
-Martinus bär upp henne så hon får sova
-Jag kan ta med kryckorna
Viska Marcus då mamma och pappa samt Emma lagt sig och nu hade Melanie somnat.
Jag tog henne i ett princess grepp och tog först upp henne till mitt rum innan jag kom på att hon sover hos Marcus. Så jag vände mig om mot Marcus rum men han stoppa mig.
-Lägg henne i din säng, ni förtjänar varandra även om hon är förbannad på dig och även om du har...Gjort det du gjort. Ni klarar er inte utan varandra så ett bra sett är nog att ni sover tillsammans.
-Men hon kommer in-
-Hon somna på din axel med vilja Martinus
-Men det är väl pågrund av all panik förut?
-Kanske, men hon kunde somnat på andra sidan
-Om hon blir arg på mig imorgon så skyller jag allt på dig
-Jaja sov bara med kläder så kommer allt gå bra
-Jag kommer svettas till döds??!
-Men soc med shorts då, godnatt
-Mhm..Godnatt
Han gick in på rummet och stängde efter sig så jag vände mig om igen och gick in till mitt rum. Sakta la jag ner henne på min säng innan jag bytte om till shorts. Innan jag la mig bredvid henne. Jag kollade på hennes lugna fina ansikte som vilade fint. Hon flyttade på sig så att hennes huvud var vid min bröstkorg. En gammal vana vi hade och så brukade vi prata om allt. Men denna gången sov hon.

(Melanies POV)
Långsamt öppnade jag ögonen som vanligt.
Men denna gången möttes jag inte av den nedre delen av Marcus vägg. Jag möttes av Martinus sovande ansikte. En del ville bara gå, den andra ville stanna men den tredje bestämde. Kryckorna var inte här så jag hade inget annat val. Istället för att bli arg och irriterad på att han lagt mig här så placerade jag lugnt mitt huvud mot hans bröstkorg.
Jag kände en hand som åkte fram och tillbaka på min rygg. Trodde han jag sov?
-Jag vet när du vaknar hur det kommer bli..
viska han för sig själv
-Du kommer få panik, bli arg, leta efter kryckorna som inte är här. Sedan kommer du med hjälp av dina armar dra dig ut ur mitt rum och aldrig ge mig en chans till att förbättra mig. Så jag säger nu, förlåt..
-Jag förlåter dig..
viskade jag samtidigt som jag drog mig närmare han.