Wow. Jag (blyg) VS Zally (jägare och ledarens syster). Hur kommer det gå? Och då pratar jag om mig själv. Hur många dagar på sjukhus, alltså. Zally och jag stod på ett högt berg mittemot varandra. Nedanför var resten av lägret. Zarakie en bit bort från oss två. - Varsågoda, sa han med lugn stämma. - Wow. Gör ni det här varje dag?! Skrek jag medan Zally for på mig och jag hamnade under henne. Hon svarade inte. Bara morrade. Hon borrade in klorna i min hud. Jag ylade av smärta, men rullade runt och kom loss greppet. Jag hoppade på Zally och tog fast henne i samma grepp som hon gjort på mig.
- Amatör! Ropade någon av åskådarna. Jag brydde mig inte. Jag bet hårt i Zally hals. - Nej! Är du galen!? Skrek Zarakie och avbröt fighten. Att bita i andras halsar gör vi bara när vi jagar! Det är livsfarligt att göra det på en ung och... hm... svag varg som Zally! Jag nickade skamset. Zally låg livlös på marken medan blodet rann i en pöl på marken. - Hämta Laura! Skrek Zarakie. Hon kan det här med läkemedel. Matt sprang iväg för att hämta Laura medans jag och Zarakie höll koll på Zally. - Zally...? Viskade jag och satte mig bredvid den blodiga honan. - Hon har svimmat, dumbom, sa Zarakie argt mot mig. - Hon hör dig inte. Han böjde sig ner mot henne och slöt sina ögon. - Hur kunde gudarna göra såhär? Viskade han i hennes öra. Jag sa inte till honom att just sagt till mig att INTE prata med avsvimmade vargar. - Förlåt. Jag är väldigt ledsen och jag förstår om du är arg, sa jag tyst. - Nej, Gira. Det var gudarna som valde det här ödet. Inget är ditt fel, sa Zarakie utan att se på mig. Jag nickade. Just då kom Laura och Matt tillbaka. - Oj, det här ser illa ut... mumlade Laura.
VOUS LISEZ
Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}
Loup-garou❝Du har hamnat i bråk med självaste Zarakie.❞ ~ Äntligen färdigskriven! Efter 1 år ~ Status: Färdigskriven Uppdateringar: ❗️Sista kapitlet ute! Läs om fortsättningen på vargarnas äventyr! ❗️Uppföljaren kommer inte att fortsättas på, förlåt ❗️300+ l...
