Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}

17

~Giras perspektiv~
- Wow. Du måste verkligen ha varit hungrig! Sa Zally och kollade imponerat på medan jag slukade blåmesen i en enda tugga. - Jag är fortfarande inte mätt, gnydde jag. - Som sagt..., sa Zally. Väldigt hungrig. - Sa du att du fick den av Zarakie? - Ja... ja, det är sant, sa jag. Solen gassade och vi låg i det gröna våta gräset. Zally var tyst. Jag blundade och andades is den friska luften. - Gira. En röst fick mig att titta upp. Matt och Zarakie stod där framför mig. Zarakie skrapade med tassen i marken. - Eh...? Zally tittade misstroget på de två vargarna. Jag tänkte att de ville prata med mig, så jag ställde mig upp och sa: - Vad... vill ni? Zarakie log. - Vi här i tillhållet har en fight mellan 2 vargar varje dag. Vi frågar vår gud vilka som ska strida. Zarakie nickade mot mig. - Du och Zally, kan komma med oss. Guden har valt er. Zally gav mig en blick och gick sen efter Zarakie och Matt. Jag gjorde likadant. Vi gick precis efter Zarakie och Matt. - Matt hänger bara efter brorsan hela tiden, klagade Zally.
Zarakie vände sig mot Zally och mig och morrade: - Kalla mig inte för brorsan, Zally... Zally nickade tyst och såg lite rädd ut. - Han är så läskig när han är arg, jag fattar varför du blev sådär rädd förut. - Men jag fattar inte? Vad menar du med att han hänger efter Zarakie? Undrade jag. - Matt beter sig som en ledare, fast han är bara Lauras assistent, sa Zally. Och nu måste du och jag fightas också, sa jag. - Mmm. Allt jag tänkte var att jag inte ville bli osams med Zally, min nya vän.