Jag vaknade mitt i natten. Jag märkte att jag var Gira igen. Vargen. Zally låg på bädden av gräs intill min och sov. Klockan måste vara över 12 nu, eftersom det är vid 12 jag blir Gira igen. Jag försökte somna om. Det gick inte. Månen lyste för starkt. Jag satte mig upp och kollade på den. Ett ylande ljud kom ur mig. Jag satt där och ylade i månskenet länge. Sen kom Zarakie in till vår sovkammare. Jag märkte honom inte. - Är det du som ylar? Sa han högt. Jag kollade snabbt mot honom och blev lite generad. - Hmm, ja, sa jag snabbt. - Jag kan inte sova... Zarakie skrattade. - Det är för att du är en varg, Gira! Vargar sover när de är trötta. Jag nickade generat. Sen hoppade jag ner från min bädd och följde med honom ut till resten av lägret, som tydligen INTE låg och sov. - Det är mest jägarna som sover, förklarade Zarakie.
- Dem som jagar mat till ungarna, som inte kan jaga själva. - Jag jagar min egen mat förstås, det gör du med.
Men jägarna måste jaga åt både ungarna OCH sig själva. Vi är många i vårt släkte. Det är därför vi kan känna oss så trygga här. Vi har en massa bra jägare och försvarare, fortsatte han. Sedan sa han: - och just det... förlåt för att jag bet dig förut. Jag menade inget illa... Jag nickade och sa att jag förstod. Sen la jag mig på marken. Mina ben var trötta och svaga. Jag somnade.
YOU ARE READING
Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}
Werewolf❝Du har hamnat i bråk med självaste Zarakie.❞ ~ Äntligen färdigskriven! Efter 1 år ~ Status: Färdigskriven Uppdateringar: ❗️Sista kapitlet ute! Läs om fortsättningen på vargarnas äventyr! ❗️Uppföljaren kommer inte att fortsättas på, förlåt ❗️300+ l...
