Jag gick runt i lägret och letade efter Zally. Tillslut hittade jag henne bland några andra som jagade. Hon hade fått tag i en skata som hon dödade. Sen fick hon syn på mig. Jag morrade åt en igelkott på marken medan hon sprang fram till mig. Hon... slickade mig på handen. Jag nickade. Sen hämtade hon skatan i munnen. Hon släppte ner den i min hand. Jag antar att det var min middag. Jag suckade och satte mig på marken för att äta. Zally la sig bredvid mig och lekte med ett grässtrå. Allt var så konstigt. När jag var varg, var jag ny, svag, rädd, blyg, och Zally var typ min ledare. Men nu när jag var människa så framstod Zally som min... ja faktiskt framstod hon som min hund. Hon var liten och jag var stor. Men hon verkade inte ha något emot det. När jag hade ätit lite av skatan kände jag mig tillräckligt mätt, så jag gick runt och letade efter en sovplats. Zally hängde efter. Hon gick in till en "kammare" med högar av gräs och blad på marken. Där stannade hon och gläfste. Sen lade hon sig på en av högarna och sov. Jag gjorde likadant. Sen somnade jag snabbt.
YOU ARE READING
Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}
Werewolf❝Du har hamnat i bråk med självaste Zarakie.❞ ~ Äntligen färdigskriven! Efter 1 år ~ Status: Färdigskriven Uppdateringar: ❗️Sista kapitlet ute! Läs om fortsättningen på vargarnas äventyr! ❗️Uppföljaren kommer inte att fortsättas på, förlåt ❗️300+ l...
