Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}

6

Allt blev snurrigt. Nu förstod jag varför mamma hade kallat mig för varg. Och jag förstod var jag var för henne. En varg var jag. En helt vanlig varg täckt av päls och med vassa tänder. Det var allt jag var för henne. Hon hade ingen aning om att jag var hennes dotter. Jag måste ut ur stugan fort innan mormor börjar jaga mig. Jag tog sats och dunkade min kropp mot den stängda ytterdörren. Bakom mig hördes steg. Fort nu. Jag slängde mig så hårt jag kunde mot dörren och... - Den gick upp! Jag satte igång att springa ut. Min plan var att komma till skogen och försöka prata med de där "hundarna" som fanns bakom stenen i skogen. De kanske visste något om... hur jag kunde återfå min vanliga form. Jag måste erkänna att det var härligt att springa för första gången i en vargs kropp. Vinden drog i pälsen och allt gick mycket fortare på fyra ben. Mormor hade inte en chans att hinna ikapp. Men antagligen var hon bara hundra meter bakom mig, så om jag stannade för en sekund var hon ifatt direkt. Jakten fortsatte. Stenen skymtade på andra sidan av ett dike. Jag tvärstannade precis vid kanten. Jag hade inte tid att backa och ta sats. Men om jag inte gjorde kunde jag omöjlig hoppa över. Diket var fyllt med grumligt vatten, men det var väl bara att börja simma, för mormors rop hördes ännu högre nu. Och mamma verkade också vara på jakt efter mig nu. Så jag skuttade ned i diket och försökte att inte frysa till is av det kalla vattnet. När jag kom över på andra sidan kollade jag bakom mig. Mormor och mamma var fast på andra sidan. Tur. Medans jag sprang allt längre bort från dem hörde jag mamma säga; - Jaja, jag ska väl gå och ropa in May nu. Hon är väl värd att få komma in nu antar jag. När jag hörde det blev allt suddigt framför mig. Jag var tvungen att stanna ett tag. Mina knän var svaga och jag föll ihop på marken. Mamma... tänkte jag. Åh, vad jag saknade henne.
Jag kom på fötter igen när jag hörde ett viskande ljud; - Pssst, här borta!! Jag vände mig oroligt om men ingen var där.
- Nej, här bakom! Då såg jag en liten gråhårig varg sitta bakom stenen. - Hej!