Samtidigt som löven faller {AVSLUTAD}

9

En grå hane stod under ett träd. En massa andra vargar var samlade runt honom. - Så, så, backa undan! Ropade Ek till folkhopen. - Ek är typ vår drottning, viskade Zally. Hon bestämmer rätt mycket och så. Och han som står under trädet, det är Zarakie, minns du honom? Jag nickade. Zarakie var ståtlig, väldigt lik sin kaxiga tvillingsyster. - Jag har hittat... Zarakie tog upp någonting från marken och höll det i munnen. Ett sus gick genom folkhopen med vargar. Jag kunde inte se vad Zarakie hade i munnen, men förmodligen något coolt. - Det första fallna lövet i år!!! Ropade han. Jag trängde mig fram genom alla fram till trädet och Zarakie. I munnen hade vargen ett brunt,torrt löv. - Wow! Sa jag. Zarakies blick riktades mot mig. - Hej. Du är ny här va? Sa han. Jag nickade. - Jag heter May, men Zally sa att jag måste få ett nytt namn så... kan du ge mig det? Zarakie nickade. - Vi hittade årets första höstlöv precis nu. Jag kommer att döpa dig efter det. Nu tillhör du vårt släkte, Gira. Jag sa namnet i huvudet flera gånger. -Gira? Men vad har det med hösten att göra? Zarakie log. - Det betyder "faller" på mina förfäders språk. Faller precis som löven. Och nu är det dags för dig att gå till vår förvandlingskammare. - De som blir människor är där när de förvandlas, klämde Zally in. Jag nickade stelt.