Drömmar eller verklighet

Kapitel 66

"Jag trodde jag skulle dö av svält, men du är en hjälte!" säger hon och lastar upp lite av varje av dom olika rätterna.

"Jag älskar kinamat, du har lyckats väl min vän." säger Erik och hugger in precis som Saga.

Jag kan inte hjälpa att jag skrattar till, det är som om dom inte har fått mat på flera veckor.

När dom har plockat sina tallrikar fulla tittar jag på dom olika rätterna och känner hur det kurrar till i magen.

"Allt ser verkligen jättegott ut." mumlar jag och ler mot Adrian.

"Ta för dig." säger han och räcker mig en tallrik när han lutar sig fram så våra läppar möts.

"Jag vet vad mer som ser jättegott ut." viskar han och kysser mig på halsen.

Jag sluter ögonen en kort sekund och greppar hårt tag om tallriken för att inte tappa den i golvet.

"Jag visste det, jag bara visste att ni inte skulle kunna hålla tassarna borta från varandra." säger Saga och skrattar medan hon tar en till tugga av maten.

Jag sneglar mot henne och Erik som sitter i soffan och höjer roat på ögonbrynen. Jag skakar lätt på huvudet och vänder mig mot Adrian och skrattar till.

"Hon är bara avundsjuk." säger jag och flinar när jag hör henne skratta till igen.

"Så klart jag är, alla vill väl ha en disneyprins."

"Disneyprins?" frågar Adrian roat och lägger upp ena armen över mina axlar.

"Ehm..." börjar jag men Erik avbryter mig.

"Vi kallar dig det, eller framförallt tjejerna men jag är beredd att hålla med, du är alla våra våtaste drömmar." säger han och flinar.

"Herregud..." mumlar jag och börjar ivrigt ta mat innan jag skäms ihjäl men Adrian brister ut i skratt.

"Det var sannerligen något nytt, och jag är oerhört smickrad." säger han roat och ger mig en smällkyss.

Vi tar mat och sätter oss tillsammans med Erik och Saga i soffan. Innan han kom hit med mat hade jag knappt lagt märke till hur hungrig jag faktiskt är.

"Jag hörde att du har varit bortrest, business or pleasure?" frågar Erik Adrian.

"Ja, jag har varit en vecka i Frankrike hos en vän som jag tidigare arbetade för, så mest nöje antar jag."

"Jag har aldrig varit i Frankrike." säger jag och tar ännu en tugga av den goda maten och suckar nöjt.

"Då har du missat något, god mat, gott vin och fantastisk natur."

"Jag tycker Frankrike och Paris låter så romantiskt." säger Saga drömmande.

"Visst är Paris vackert men jag föredrar kusten. Min vän har ett ställa i Camargue, eller rättare sagt Saintes Maries de la Mer om man ska vara mer exakt, det är ett av mina favoritställen att vara på, och jobba på för den delen men hela kusten är magisk."

"Åh, det låter helt underbart." säger jag och lutar mig tillbaka i soffan.

"Det är det." mumlar han och tar min hand.

"Jag antar då att du pratar franska?" frågar Erik och ställer ner den tomma tallriken.

"Ja, det finns inte så mycket att välja på, alla nöjer sig inte med bara engelska." säger han och skrattar till.

"Du är för bra för att vara sann, nu förstår du varför vi kallar dig disneyprins." säger Saga trånande när hon reser sig upp och tar med sig tallrikarna ut till köket.

"Jag kan presentera dig för en av mina vänner, han pratar i och för sig inte franska men italienska och ser rätt bra ut antar jag."

"Han är inte gay då?" frågar Erik och flinar.

"Tyvärr, inte vad jag vet iallafall."

"Åh! Italienska... kan du göra det? Jag vill inte verka desperat men... det är så länge sedan jag var på en dejt."

"Du var ju med min brorsa!" säger jag och skrattar till när hon blir högröd om kinderna.

"Men det var ingen dejt och det vet du nog." mumlar hon när hon sätter sig i soffan igen.

"Jag kan höra med honom, jag tror inte han träffar någon just nu så."

"Ja, snälla, snälla göra det!"

"Okej, absolut."

"Du har ingen på lager åt mig då Romeo?" frågar Erik och plutar med underläppen och blinkar storögt med ögonen så vi alla brister ut i skratt.