När jag väll kom bort till trappan och började göra min väg neråt hörde jag hur röster kom nere från trappan. Great, några idioter som jag måste ta hand om (lägg märke till sarkasmen) Jag smög tyst ner och tog ett bättre grepp om min revolver samtidigt som jag kom ner till nedre våningen. Jag kollade åt båda hållen i den lilla korridoren men såg ingen. Men jag kunde höra hur rösterna kom ifrån höger och till min otur så kom rösterna inifrån rummet där dem höll alla pengar. Det skulle egentligen inte bli något problem, jag skulle enkelt kunna ta ner båda två utan svårigheter men jag hade hoppats att jag inte skulle stöta på någon. Då det skulle ta längre tid om jag skulle behöva ta hand om några och jag vill bara komma hem så fort som möjligt. Sticka ut på klubben och fira med killarna att vi äntligen fått tillbaka våra pengar. Kanske ta med någon tjej hem och ha lite kul med henne. 

  "Är du säker på att vi inte bara borde ge McCann och hans gäng pengarna. Jag menar dem sa att vi bara fick en chans till. Du vet ju vad som hände senast vi trotsade dem, vi förlorade tio av våra män om du inte kommer ihåg" hörde jag Stefan säga som för eran information var Claus högra hand. Claus var ledaren för Starkers och vi har känt varandra ett långt tag nu. Men han har en förmåga att hela tiden underskatta mig. 

  "Ta det lugnt Stefan. McCann kommer inte ens kunna komma i närheten av oss. Vi har bästa säkerheten i stan och om McCann och hans lilla häng ens försöker komma in hit så kommer vi att veta det innan dem ens kommer i närheten av huset" sa Claus och jag skrattade tyst för mig själv. Som sagt. 

  "Jag tycker att det är kul att du fortfarande efter två års samarbete fortfarande tvivlar på mig" deras blickar vändes snabbt upp mot mig samtidigt som jag gjorde min väg in i rummet och deras ögon växte till nästan de dubbla storleken när deras blick föll på mig. 

  "Jason vad gör du här? Jag trodde inte att vi skulle ses förs än imorgon"

  "Åh vi skulle men vi har en affär imorgon med ett annat gäng och vi behöver våra pengar. Men av det jag hörde så verkar det ju som att ni inte tänker ge oss våra pengar. Så jag antar att jag måste ta det den svåra vägen" innan dem ens hann reagera hade jag satt en kula igenom Stefans huvud. Mitt mellan ögonen vilket var som en signatur grej för mig. Eller en till liten signatur. Den jag var mest känd för är fortfarande mina bomber det är så jag vill ha det. 

  Jag vände min revolver mot Claus som kollade nästan skräckslaget på  mig men jag kunde se hur han försökte spela opåverkad. 

  "Är du så feg att du inte  ens vågar möta mig utan ett vapen?"

  "Åh jag vet att jag enkelt skulle kunna döda dig med mina bara händer. Det blir bara lättare så här, snabbare. För jag har ganska tajt schema och du är inte direkt värd min tid"  innan han hann säga ett ord till satte jag en kula mellan hans ögon också. Hans kropp föll med en duns ner på golvet och jag log lite roat åt honom innan jag klev över honom för att komma bort till pengarna. Det är vad du får om du bråkat med Jason McCann. 

**********

  Jag hade nu stoppat ner alla våra pengar i väskan plus en hel del till. Jag menar dem skulle ju annars sprängas upp i bitar så varför inte lika gärna ta dem. Jag kunde använda dem för att fixa lite med min bil och motorcykel. Dem funkade ju som dem skulle men det skulle väll inte skada att trimma dem lite ytligare. Fixa så att dem gick över 250 för det är där gränsen går just nu. Kanske fixa någon snygg lack på motorcykeln och fixa till rutorna i bilen. Kanske göra dem om möjlig ännu mörkare.

Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)Där berättelser lever. Upptäck nu