Cold Environment

Kapitel 15

Kniven träffar Joshua i bröstet.
Ett skrik skär upp ifrån min strupe och jag ramlar omkull när jag ser en liten kastyxa fara emot mig med hög fart. Den missar och jag ställer mig upp. Killen har kommit närmare och paniken stiger. Vad ska jag göra ?
Han är närmare nu, bara några meter ifrån mig och min skadade kompis. Jag får grepp om den lilla yxan han kastade, och höjer den över huvudet. Jag kommer ihåg det Diamond sa till mig i början av spelen, vid blodbadet.
" Svinga uppifrån, då får du mera kraft. "
Och jag gör som hon sade.

Yxan tränger djupt ner i killens högra axel. Han skriker och jag stirrar runt omkring mig för att se om någon eller några har sett vad som hänt, eller helt enkelt om det finns några andra på platsen. När jag märker att det inte finns några eller någon där så återgår jag till mordet jag just begått. Men jag lyckades inte helt. Medans jag tittat runt omkring mig har killen fått tag i en liten kniv, och när jag vänder ner blicken på honom så ser jag exakt hur han trycker in den i mitt ben. Jag hör mitt skrik långt borta, och inser att jag är påväg att svimma. Innan mina ögon stängs helt så ser jag hur killen drar ut yxan ifrån sin axel, och lyfter den över huvudet. Han kommer att hugga mig.
Med tanke på vart han tittar vet jag att han siktar emot mitt mage. Eller så siktar han bara helt på måfå. Men vart han än siktar, kan det leda till min död.

Jag vände och vrider på mig men kommer ingenstans. Yxan åker högre och högre upp, och närsomhelst dimper den ner på mig. Återigen vrider jag mig hit och dit, men jag är fortfarande fast. Jag är precis som en mask, uppe på plan mark. Och killen som sitter halvt på mig, är fågeln som när som helst dyker ner och äter upp mig.
Och när jag minst anar det, så faller yxan ner.

Men det blir inget blodigt resultat. Istället ser jag som i slowmotion hur en träbit, precis innan yxan träffar min mage, åker in under den. Den dämpar fallet, men jag får ändå en liten skråma.
Och sedan svartnar allt.

Jag vaknar upp av regnet, smattrande emot barren ovanför mig. Dåsheten ifrån sömnen dröjer sig kvar. En hemsk smärta plågar mitt ben men jag struntar i det för tillfället. Jag reser mig slummrigt upp och ser Joshua sova djupt, lutad mot en trädstam. Han har ett djupt sår i brösten, och flertal andra småsår över hela kroppen. Ett på kinden, ett annat på armen, och flera andra på benen. På köpet är han även helt dyngsur. Jag släpar mig motvilligt upp ur min varma kokong och skakar om Joshua. Om han inte blir torr snart finns en risk att han kan bli sjuk, och det är någonting vi inte har råd med, inte på arenan iallafall.
- Hörru, vakna. Säger jag och ruskar om honom.
- Hallå ? Sover du så djupt ? Frågar jag och fnissar. Men efter en stund, förändras situationen från glad till rent utsagt hemskt. För att han vaknar inte alls.