Cold Environment

Kapitel 6

- Vart ska du ? Ropar Diamond och jag svarar att jag ska på toa. Hon ropar att jag ska skynda på, då solen börjat gå ner. Jag nickar bara till svar och går sedan in i skogen. Sedan hör jag den ljusa rösten.
- Varför ?
Jag snurrar 180 grader och står ansikte mot ansikte med två personer. Joshua och den lilla killen, som introduceras som Mark. Joshua frågar återigen frågan.
- Varför vad ? Frågar jag lugnt. Hans grepp om spjutet hårdnar.
- Varför är du inte med oss ? Frågar han. Jag kan känna kamerornas öga filma allt som sker. Allt. För att ge publiken en bra show svarar jag vasst.
- Hörru, detta är fan ett spel på liv och död. Jag klarar mig bättre med dom än med er töntar. Jag hör nästan publikens chockande och belåtna mummel.
- Okej. Svarar han lungt.
- Så vi är inte vänner ? Lägger han till. Jag vet att han kan döda mig på fläcken, så jag är snabb i svaret.
- Lyssna. Vi gör såhär. När det är min tur att vakta inatt, smyger jag in i skogen och ger er mat. När dagen sedan gryr, är vi inte längre vänner. Han nickar förstående. Mark ler lite försiktigt.
- Kom, vi går. Säger Joshua till Mark. De vänder sig om och innan de går ropar jag.
- Vid floden efter månen börjat resa sig. De båda nickar och går sedan in i skogen. Jag vänder mig om. Och hör kanonskottet. Jag rusar tillbaka till ymnighetshornet, där det antagligen är säkert med tanke på alla karriäristerna. Men jag sprang åt fel håll. Jag hinner precis ducka undan för en pil som kommer susande och som missar mig med bara några centimeter. En flicka med pilbåge, och en pojke med svärd anfaller lägret. Pinne ligger död, med en pil i bröstet. Jag duckar undan för ännu en pil, men samtidigt som den missar mig blir skytten påhoppad på av Diamond. Leon slåss mot killen med svärdet, och han förlorar. Det var en enkel match mot Leon, men han har ändå några rivsår. Flickan sliter sig loss och hinner springa in i skogen, men hon tappade sitt vapen och har ingenting med sig.
- Vad har hänt ! Ropar jag och de andra tittar på mig medlidsamt.
- Pinne är död. De kom ut ur skogen precis när du gick in. Jag nickar och vet inte hur jag ska agera.
- Kom, vi går bort ifrån kropparna så att de kan hämta upp dem. Säger Adrieene och börjar gå bort ifrån slagsmålet. Vi andra följer efter. En till kanon avlossas och jag förstår att det är pojken. Svävaren kommer, släpper ner sin stora gripklo och plockar upp de båda kropparna.
- Äsch, nog med surfandet. Säger Diamond och går tillbaka. Hon greppar en ryggsäck, ett spjut och en liten kniv som hon stoppar i byxlinningen. Sedan fortsätter hon.
- Dags att döda. Säger hon med någonting mörkt i blicken.
- Woho ! Skriker Leon, men Diamond svarar inte glatt som hon brukar. Alla greppar sina vapen och går med henne. Jag tar min slägga och följer med, och försöker vara tyst.

Vargen dör med spjutet sittande i hjärtat. Den glada, positiva 17: åringen Diamond från distrikt 1 har under de följande timmarna förändrats. Från att skratta till något skämt till att döda allt hon ser gör mig nervös. Om jag säger eller gör någonting fel, är jag död. Särskilt när jag inte ens är en karriärist. Hon drar ut spjutet och fortsätter sedan gå genom den glesa skogen, med hård mark som täcks av metershöga grässtrån. Vi är så tysta, att vi hör skrattet. Diamond nappar direkt. Hon visar oss att vi ska vara kvar dör vi är, och går sedan vidare själv genom gräset. Jag kikar försiktigt fram och ser en liten tjej, kanske 12 titta på en blåvingad fjäril som landat på hennes hand. Hon sitter fridfullt på en stock och det enda hon har är kläderna och en liten vass pinne. Hennes skratt förvrängs till ett skrik när spjutet träffar henne i magen. Hon faller omkull och jag stänger ögonen. Jag vill inte se, höra, känna hur personen måste känna. Jag hoppas att inte Adrieene eller Leon sett mig blunda. Men det har en av dem. Adrieene. Men istället för att skratta åt mig ler hon medlidsamt och hopplöst mot mig. Hon reser sig upp och går någonstans. Ett kanonskott hörs och jag hör det, även fast jag inte vill.
- Ställ dig upp ! Viskar Adrieene till mig och jag hinner precis ställa mig upp när Diamond snor runt. Hon har någonting galet i blicken och blod på händerna. Hon skrämmer mig rejält, lika mycket som den gången det regnade hemma i distrikt 8. En man knackade på vår portdörr, och när pappa öppnade gick han till attack. Som tur är han vi stänga dörren innan han kom in.
- Kom. Nytt byte. Döda. Hennes ord gör mig skraj. Hon är ju inte frisk ! Leon måste ha förstått samma sak, för han är precis påväg att lyfta svärdet och inleda ett dödande hugg när Adrieene stoppar honom.
- Inte än ! Hon kan hjälpa oss överleva ! Om hon blir mer galen, då : Jo ! Viskar hon till honom och går sedan efter Diamond med knivarna i ena handen.
Leon står kvar och tänker, men tillslut accepterar han beslutet Adrieene tog.