Cold Environment

Kapitel 9

- Upp och hoppa vännen. Säger Adrieene och puffar på mig mot foten.
Vännen.
Ännu en lögn. Jag reser mig upp, gäspar och kliver ur sovsäcken. Någon gång under natten måste jag ha somnat men nu när dagen gryr kommer jag ihåg vad karriäristerna pratade om igår. Att de inte längre behöver mig.
- Adrieene plockar fram ett äpple och räcker fram det till mig. Något i hennes blick gör att jag inte liter på det hon räcker fram till mig.
- Tack. Svarar jag men rör inte äpplet. Jag stoppar ner det i ryggsäcken och drar igen dragkedjan. Jag ser att hennes min är ogillande, men hon vänder bort blicken.

Efter frukosten som endast består av lite bröd och frukt så ger vi oss ut i det som förvandlats till tundra. Snön täcker granbarren och de kylan är en ständig plåga.
- Nu. Säger Adrieene och Leon som går framför mig vänder sig om. Jag ryggar tillbaka men Adrieene puttar fram mig. Leon höjer svärdet och ler elakt.
- Du har ändå aldrig vart till hjälp ditt jävla äckel. Säger han och är precis påväg att hugga då spjutet kommer farande. Det missar, men jag får tillräckligt med tid att putta undan honom och springa iväg. Granbarren river mig i ansiktet när jag med hög fart springer för glatta livet. Leon skriker men jag tittar inte bak. Jag hör steg bakom mig, och jag förstår att det är Adrieene. En kniv sätter sig in i barken i trädet till höger om mig. Det blir tyst, och jag saktar ner. Tillslut har jag stannat helt. Jag är precis påväg att tro att jag klarat mig undan när en tjej kommer brakande igenom några träd och välter mig. Adrieene är över mig på någon sekund, efter att vi rullat omkring. Hon hugger med kniven men jag duckar undan. Hon lättar på trycket vid hennes högra fot, och jag kommer loss. Jag försöker springa iväg men hon är över mig igen. Denhär gången är jag fast.
- Såja, nu fattar du väll att du inte är värd ett piss. Säger hon och ler elakt. Hon plockar ut ännu en kniv, Denhär är med ett krökt, kort och kraftigt blad. Hon för den närmare och närmare och jag blundar. Hon hinner precis sätta den emot min kalla hud på kinden när hon blir kritvit i ansiktet och faller av mig. Ett spjut har genomborrat hennes kropp. Joshua står skadad några meter ifrån mig. Ett kanonskott går av och jag antar att Adrieene är död.
- Så ? Är vi verkligen helt jävla värdelösa ? Säger han och skrattat. Han hjälper mig upp och håller fram en ryggsäck. Det tar en stund att fatta, men sedan ser jag att det är samma som jag packade som skulle fungera som min nödryggsäck. Jag sätter på mig den och får ut ett förlåt. Han nickar och säger sedan att vi måste skynda oss tillbaka, för att Leon är fortfarande vid liv och Mark är nära honom. När jag sprang iväg ifrån fajten så hörde jag honom skrika, och det visar sig att det var Mark som hade kastat en 5 kilos sten på hans fot. Jag är när att skratta.
Vi kommer fram och blodiga fotsteg leder mot ymnighetshornet. Mark kommer fram bakom ett träd och ler. Han springer fram och kramar Joshua. Han kramar tillbaka och jag blir konstigt nog lite avundsjuk.
- Kom, vi går till vårt ställe. Häng med ! Säger han och börjar gå. Jag följer efter.

Grottan är stor. Den ligger en liten bit ifrån floden, som nu har börjat tina. I grottan finns det spår av eld, och två sovsäckar ligger på marken. Grottan är hög i tak, och döljs skickligt av lite träd men även stenblock. Det är bara en utgång och ingång, och det är igenom en smal spricka i bergets sida.
- Här bor vi. Säger Mark och ler stort mot mig.
- Enkelt och smidigt. Lägger Joshua till och ler.
- Är... jag... får jag vara med er ? Frågar jag sedan.
- Visst. Svarar de båda.
Det börjar skymma och huvudstadsemblemet lyser upp himlen. Två personer är döda. Adrieene som dog idag i slagsmålet och Diamond, som troligtvis dog när det regnade isblock.
Musiken tonar ut och himlen blir återigen svart.
- Dags att sova. Säger Joshua och Mark kryper lydigt ner i sovsäcken.
Jag gör som honom och Joshua säger att han tar första vakten. För en gångs skull, känner jag mig faktiskt trygg. Ända sedan jag kom in på arenan.