Kapitel 30

49 3 2
                                    

*Nora's perspektiv*

Det känns rätt men ändå inte så jag sätter mina händer på hans bröstkorg och puttar bort honom. Jag vänder mig om och det blir en stel tystnad. Han tittar på mig en stund men tillsist vänder han bort blicken. Han suckar lätt och det känns som att han blev besviken.
"Du kanske ska gå och lägga dig, det är sent, säger Jace och tittar på klockan.
Jag nickar kort och vi går till mitt rum.
"Jag är ledsen för det som hände, jag kanske går för fort fram, men jag saknar verkligen dig, säger Jace
"Hejdå, säger jag tyst och stänger dörren.
Jag sätter mig på sängkanten och bara stirrar in i väggen. Jag känner mig tom och vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte exakt vem jag är, jag vet inte vart min pappa och min bror är, Jace har känslor för mig och jag vet inte om jag har, jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter länge vid sängen när jag kommer på mig själv att jag måste ringa min pappa. Jag tar upp telefonen och ringer pappa och han svarar.
"Hej gumman, säger pappa
"Vad skulle du säga till mig sist? Frågar jag
"När? Frågar pappa
"När du, jag och Isaac satt vid bordet och ni skulle berätta något viktigt, säger jag
"Vänta! Vad har hänt? Jag måste få prata med Jace, säger pappa.

Jag suckar bara och går mot Jace's rum. Jag knackar på dörren och han öppnar ganska snabbt.
"Vill du såra mig mer, säger Jace och jag ser att han har gråtit.
Jag svarar inte, jag ger han bara telefonen och han börjar prata med pappa. De pratar länge om vad som har hänt senaste tiden och Jace är gråt färdig hela tiden. Jag hör att de pratat om någon händelse som gjorde så jag tappa minnet. Just nu tycker jag lite synd om Jace som att jag var hela hans värld.

Jace lägger på och ger telefonen till mig och han ska precis stänga dörren när jag sätter foten i mellan.
"Kan vi prata? Frågar jag tyst
"Visst, säger Jace och släpper in mig.
Jag sätter mig på sängen och Jace sätter sig i en fåtölj lite längre ifrån. Jag börjar prata om vårat förhållande och det känns jobbigt att prata om det när jag vet vad Jace känner för mig. Efter en stund så ser jag att Jace har svårt att hålla sig stark.
"Sätt dig här, säger jag och lägger handen bredvid mig.
Han ställer sig upp och börjar gå mot sängen. Han sätter sig och jag kramar om honom.
"Det kommer lösa sig, ge mig lite tid så tror jag att det kommer funka, säger jag.
Jace tittar på mig och det gör lite ont i hjärtat att se honom ledsen. Jag ger honom en puss på kinden och jag tror att han blir glad. Jag ställer mig upp och börjar gå mot dörren. Jag ser i ögonvrån att Jace tar av sig sin tröja och jag kan inte låta bli att titta lite, men jag tittar bort så snabbt jag kan när jag ser att Jace tittar på mig.
"Kan du inte stanna här inatt? Frågar Jace.
Jag blir tvungen att tänka en stund vad jag vill göra.
"Visst, men kan jag få låna en tröja från dig som jag kan sova i? Frågar jag.
Jace nickar kort och tar en tröja och kastar den till mig. Jag går in i badrummet och byter om. Jag går ut och lägger mig bredvid Jace i sängen och jag kan minnas att vi brukar göra så här varje natt.
"Jag minns det här, du brukar hålla om mig när vi sover, säger jag och får ett leende på läpparna
"Aa, säger Jace.
Jag lägger mig på hans bröstkorg och han tar ett grepp runt mig. Jag blir helt varm i kroppen och det är mysigt. Jag somnar snabbt i Jace famn.

*Jace's perspektiv*

Jag vaknar och känner att jag håller om Nora. Jag släpper försiktigt greppet och går till badrummet. Jag hoppar in i duschen och tar en väldig snabb dusch. Jag knyter handduken runt höfterna och går ut. Nora är inte kvar i sängen eller rummet så jag antar att hon har gått till sitt rum. Jag sätter på mig kläder och öppnar dörren och börjar gå i korridoren, men jag behöver inte gå länge tills jag ser Nora kysser en mörkhårig kille.

The MortalsWhere stories live. Discover now