The Mortals

Kapitel 7

*Nora's perspektiv*

Jag knackar på Jace's dörr och det tar tid innan han öppnar dörren. Han öppnar dörren och står där utan tröja, jag granskar han snabbt och sen kastar jag mina armar runt om honom. jag orkar inte hålla i mot så jag börjar gråta. Jag släpper greppet om Jace och han bara tittar på mig.
"Det funkar inte, säger jag
-------
Efter vi har pratat så går jag hem. Jag går i korridoren och möter en annan kille som har mörkt hår och ganska lång. Jag känner att det blir mörkare och det slocknar.

Jag vaknar av att någon slår mig svagt på kinden. Genast fattar jag att jag har försökt bita Jace.
"Förlåt, säger jag
"Det gör inget, säger Jace. Jag lägger mig ner igen och somnar.

Jag känner smärtan i ryggen och tittar bak och ser att jag har en spruta i ryggen. Jag tittar på Jace och han nickar till lite och sen känner jag en brännande känsla i hela ryggen. Jag försöker inte skrika men det går inte så munnen öppnar sig och ett starkt skrikande ljud kommer ut. Jag känner hur ögonlocken blir tyngre och tryngre och jag somnar.
---------
"Jag kan följa med dig hem, säger Jace
"Okej, säger jag
"Jag är ledsen för det som hände inatt, säger Jace
"Det är okej, du hjälpte bara mig, säger jag. Jag kände fortfarande smärtan i ryggen och väldigt hungrig efter blod. Jace och jag gick på gatan längst alla hus där typ ingen bodde. Jag vet inte varför vi gick här men Jace sa att det var en genväg.
Jag käner på dörren och den är låst, jag rotar i mina fickor och hittar ingen nyckel så jag knackar. Isaac kommer och öppnar och han suckar när han ser Jace. Jag går in och Jace följer efter mig, jag viskar till honom och säger att han ska gå upp till mitt rum. När han har gått upp så går jag och sätter mig på en stol i köket och Isaac står framför mig.
"Vart är pappa? Frågar jag
"Han är och jobbar, och kommer hem sent ikväll, säger Isaa
"Okej, säger jag tyst
"Varför är du med den där killen? Frågar Isaac
"För att han hjälper mig, och det funkar typ, säger jag
"Men jag tror att jag är bättre än han, säger Isaac
"Han har faktiskt ett namn, säger jag irriterat
"Okej, jag bryr mig inte, säger Isaac
"Du är bara avis på honom, säger jag
"Varför skulle jag vara det? Frågar Isaac
"För att han hjälper mig och det hjälper, säger jag
"Han hjälper dig bara för att han är din pojckvän, säger Isaac
"Han är inte min pojckvän, säger jag. Jag tror att Jace lyssnade på oss för när han hörde det så sprang han ner för trappen och slängde ingen dörren.
"Jace! Skrek jag, han stannade inte bara sprang iväg.
"Det här är ditt fel! Skrek jag och sprang iväg.
Jag sprang efter Jace och tog tag i hans arm.
"Vad är det? Frågar Jace, hans ögon är glansiga och jag ser att tårarna försöker tränga fram men han håller sig stark.
"Jag visste inte att du lyssnade, säger jag
"Vadå, skulle du inte säga det om jag var där eller? Frågar Jace
"Nej, säger jag
"Jag trodde att kyssen betyde något för dig, säger Jace
"Den gjorde det, säger jag
"Tydligen inte, säger Jace. Han vände ryggen och börjar gå längst gatan.
"Jace! Skrek jag
"Stanna! Skrek jag igen. Han stannade inte utan bara gick. Varför ska det här hände mig när jag redan har problem, tänkte jag för mig själv