The Mortals

Kapitel 10

*Nora's perspektiv*

Jace säger inget, jag vet inte varför men jag orkar inte ta den diskutionen nu. Jag lutar ryggen mot den kalla sten väggen och försöker inte börja gråta. Jag tänker på att jag också måste känna smärtan som Tea gick igenom. Jag tittar runt mig och ser sprutan som ligger på golvet. Jag sträcker mig och når den precis, jag sätter mig upp igen och andas lungt. Jag tittar ner på min arm och långsamt trycker jag nålen mot min hud. Jag känner hur det frätter i armen och vill bara börja gråta. Jag tittar på Jace men han ser inte vad jag gör. Jag sticker mig om och om igen och vill bara känna smärtan. Sista gången jag sticker mig tar jag i hur mycket som helst. Jag skriker tyst inombords men börjar gråta.
"Vad gör du? Frågar Jace tyst och ser att sprutan sitter kvar i armen på mig.
"Inget, snyftar jag fram
"Ne, okej, du har bara en spruta i armen, säger Jace drygt. Jag svarar inte utan bara rycker ut sprutan ur armen och slänger den mot väggen. Jag hör att någon öppnar dörren och kvinnan kommer in.
"Så, vem ska jag döda nu då? Frågar jag irriterat
"Ingen, du är klar här, säger kvinnan. Hon öppnar gallret och jag går ut, hon öppnar också till Jace och jag kramar om honom. Vi går mot dörren och jag börjar öppna den långsamt.
"Du, jag är din mamma Nora, säger kvinnan. Jag hör vad hon säger och känner hur ilaskan växer inom mig. Jace tar tag i min hand och drar ut mig och vi börjar gå hem.

Vi står utan för institutet och jag vill inte gå hem. Jace kramar om mig och tittar mig i ögonen.
"Det kommer gå bra, ringa bara mig om du behöver, säger Jace. Han ger mig en puss på munnen och sen går in. Jag står kvar en stund och bara tänker på hur det ska gå.

Jag öppnar dörren och kliver in, Isaac sitter vid bordet och pappa är inte hemma. Jag hänger av mig jackan och går upp till mitt rum. Jag lägger mig i sängen och slår på datorn. Jag tittar på alla bilder jag har sparat på mig och Tea och jag kommer verkligen ihåg allt som vi har gjort. Jag känner bara tröttare och tröttare och tillsist somnar jag.

Jag vaknar av att Isaac ropar på mig. Jag sätter mig upp och tar på mig en tjocktröja som bara ligger på golvet. Jag går ner och sätter mi vid bordet, Isaac har gjort pannkakor. Det svider i ögonen och jag vill inte säga så mycket.
"Vart var du igår? Frågar Isaac plötsligt
"Jag va hemma hos Jace, säger jag
"Asså, du är alltid med honom, säger Isaac och suckar. Jag rycker bara på axlarna och svarar inte.
"Du ser så ledsen ut, säger Isaac
"Det är inget iallafall, säger jag
"Jo, jag ser det, jag är din bror jag känner dig, säger Isaac
"Okej, jag dödade Tea igår, säger jag
"Va! Jag vet vad du kan göra om du inte vill känna dig ledsen, säger Isaac
"Var ska jag göra? Frågar jag snabbt
"Du kan stänga av din mänsklighet, säger Isaac
"Hur? Frågar jag
"Blunda och konsetrera dig, säger Isaac. Jag blundar och tänker inte så mycket, jag öppnar ögonen igen och jag känner inget. Jag är inte ledsen, arg eller glad, bara helt kall i hela kroppen.
"Du vet Jace, han vill döda dig, ljuger Isaac