The Mortals

Kapitel 1

*Nora's perspektiv*

Jag vaknar med ett ryck, jag sätter mig upp och jag känner hur jag kallsvettas. Jag tittar runt i rummet och känner mig så snurrig. Jag hör att någon kommer upp för trappan och någon öppnar min dörr, jag ser inte vem det är men jag hör att det är Isaac.
"Godmorgon syrran, sa han. Jag svarar inte bara fortsätter att titta på väggen framför mig. Isaac sätter sig bredvid mig och tittar på samma vägg som jag tittar på. Jag rycker till och känner mig inte snurrig längre.
"Hur är det? Frågade Isaac
"Jag mår bra, ljög jag för honom. Han gick och jag satt på mig slitna jeans. Jag gick ner och såg pappa laga pannkakor så det luktade gott i hela köket. Jag tog ut tallrikar och bestick och sen gick jag och satt mig vid barbordet. Pappa ställde tallriken med pannkakor på bordet.
"Godmorgon gumman, sa pappa
"Godmorgon, sa jag. Jag tänkte på mamma. Pappa har sagt till mig att mamma dog i en bilolycka när jag var 17 år men på något konstigt sätt så kommer jag inte ihåg det. Jag åt upp mina pannkakor och sen gick jag upp på mitt rum och satt på mig en marinblå tröja. Jag bortstade igenom mitt mörka hår och lät håret hänga ner på axlarna, jag satt på mig lite mascara och sen gick jag ner. Jag satt på mig min skinnjacka och tog min väska och gick mot bussen. Jag satt mig på bussen och ganska långt bak. Jag började känna lukten av blod och började känna mig yr igen. Jag blundade och öppnade ögonen efter en stund, och någon kille står framför mig. Jag blundar igen och när jag öppnar ögonen är killen borta.
-----------------
Jag hoppar av bussen och går mot skolan. Jag brukar åka med Isaac till skolan men han var ledig idag. Korridoren är stor och jag hör många ljud. Jag ser Tea, jag springar fram till henne och kramar henne. Tea är min bästavän och jag har kännt henne sen vi gick på dagis och vi har alltid hållit ihop. Vi går till våra skåp och tar ut matte sakerna. Idag har vi inte så lång skoldag men jag känner ändå att jag inte orkar.
"Hur är det? Frågade Tea
"Jag mår bra, svarade jag
"Jag tror inte det, du är blek och ser jätte trött ut, sa hon
"Nej, jag mår bra, sa jag. Hon bara nickade och vi gick till klassrummet. Efter matte lektionen så hade jag precis missat bussen så jag var tvungen att gå hem. Jag började gå och det var väldigt långt hem, jag kände mig snurrig igen. Jag gick långsamt och såg någon i ögonvrån. Han såg precis ur som killen som stod framför mig i bussen. Jag vände mig och tittade på honom, han började gå i mot mig men han kom aldrig fram, allt bara slocknade.