Fyra syskon, ett mål - Att ta hand om varandra trots allt som hänt när Noah och Lexi var yngre. Det är inte alltid lätt.
Följ med på resan som startar med Noah och Lexis barndom och fortsätter i Lexis tonårsliv hemma med Christian och Jake i Beverly...
"...Oggie, jag vet.. det är lame. Det var min lillebror som började kalla mig det, sedan gjorde typ hela skolan det. Men jag gillar att du säger Oskar " säger han och kastar bollen tillbaka mot Lexi.
".. Berätta om dina smeknamn nu, för du heter garanterat inte Lexi!" Säger Oskar och skrattar lite .
"Nooo jag heter inte det. Mitt namn är inte passande, jag heter Alexandra. Det namnet dyker upp ibland när mina bröder typ är besvikna på mig" säger hon och skakar på huvudet åt tanken av sin familj . "Bor du med många syskon.. brothers, det kan inte varit lätt för Harry att dejta dig huh" säger han och ler .
"Det var min tur att fråga dig nu juuuu!" säger Lexi och kastar bollen tillbaka mot honom.
"Man kan alltid ändra regler , det gjorde jag nu.. du fick två frågor" säger han och ler stort Lexi ler tillbaka "Mm jag har tre äldre bröder. Inga föräldrar , men det har gått bra ändå .. sort of.. de är väldigt oroliga och beskyddande över mig , de har de alltid varit. " säger hon och tittar mot Oskar. "Mm du är deras diamant huh.. yngst och brud. Jag har en svensk mamma som heter Linda och en pappa som är amerikansk. Samt en lillebror och en hund. Äkta familjeliv huh.. " säger Oskar utan att ens fått frågan från henne.
Lexi nickar
"Dröm" viskar hon "Dröm?" Frågar han
"Mm en familj som du har.. har alltid varit min dröm.. en mamma som älskar en, en vanlig pappa och syskon som är syskon och inte typ som föräldrar. Jag .. jag har ett helt annat liv än dig Oggie" säger hon "Man ska inte jämföra så.. Huh, så det blev Oggie nu? Jag gillade ju när du kallade mig Oskar. Men det lyssnade du inte på ,nej!" Säger han och kastar tillbaka bollen mot henne.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Det är tyst ett tag.
"Är.. det.. jag menar, har du det jobbigt här?" frågar han
Lexi tittar frågande mot honom.
"Jag menar... din sjukdom, du behöver inte prata om den men.. jag fattar varför du är här.. alla har vi våra , krämpor huh" säger han och ler lite.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
