Fyra syskon, ett mål - Att ta hand om varandra trots allt som hänt när Noah och Lexi var yngre. Det är inte alltid lätt.
Följ med på resan som startar med Noah och Lexis barndom och fortsätter i Lexis tonårsliv hemma med Christian och Jake i Beverly...
"Minns du något mer ?" hör hon frågan eka i sitt huvud igen , hon känner att hon hamnat i minnen hon inte vill ha.
...Ha tillbaka .
Varför har hon gått med på att prata med en kurator igen, det skadar ju mer en hjälper, tänker hon och sväljer en stor klump i halsen. ...Klumpen gör ont.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Lexi tittar upp mot de grönbruna ögonen.
"Jag vill inte minnas, det jag sagt är det jag orkar med" säger hon kort.
"Förstår det Lexi. Men för att försöka nå kärnan så skulle det vara bra att våga" säger han
"Jag vågar. Jag vågar allt" säger hon.
"Har du vågat prata med någon av det som du minns , mer?" frågar Robert.
Lexis axlar sjunker ner och hon tycker att han är för frågvis, han är inte som Malin, Malin lät henne prata om vad hon ville. Det här, det här går inte , känner hon och känner att tårarna är nära. "Vad minns du mer , du har pratat om att du minns vad din mammas kille Erik gjorde mot dig. Du minns vagt om vad som skett mot din bror Noah. Vad minns du mer ?" utmanar Robert och verkar inte ge sig.
Lexi blir arg, eller har en känsla av aggression som bubblar i bröstkorgen.
"Varför är det viktigt , just. Nu. Va?!" säger hon mer bestämdhet i sin röst.
"Det är för dig Lexi, för att du ska komma vidare på tröskeln som jag ser att du försöker ta dig över, men du stannar just nu innanför rummet före tröskeln som ska ta dig till nästa rum, till nästa del av ditt liv" säger han och jobbar på att hon ska komma vidare nu.
De har träffats två gånger, fått en liten relation.. inte på någotvis nära en relation att våga öppna sig helt.
Robert är en välkänd svensk kurator i USA, Christian har lagt allt av sin själ till att få till det bästa för sin syster, han har hyrt in Robert så länge som det tänkas ska behövas. Så Robert har kommit med flyg nu för andra gången innan det bli en månads paus när Lexi ska iväg till sjukhuset.
Lexi säger inget.
"Du vågar allt sa du. Då vågar du ta dig över .. ,över en ångest , en del av en ångest jag vet att du bär på. Du måste bryta ner ångesten som dina minnen byggts inne i dig Lexi. Bryt ner den!" Säger han med mer motivation.
"Du känner inte mig, du vet inget om min ångest!" Säger hon argt
Robert viftar med bladen han läst och relaterar till förra samtalet.
".. Vad hände mer när du var liten Lexi, vad är det för minnen som gömmer sig , tänk såhär, du ska ta bort del för del av dina jobbiga minnen nu. Berätta om dem, så ska vi riva varenda minne du inte vill ha kvar. Vi ska riva sönder de minnena och vinna över dem, vända det till något starkt! Du ska över tröskeln Lexi, vinna ska du. Vad hände?!" Säger en fokuserad, energisk och intresserad Robert.
