Del 129 • Ta emot glädjen

117 4 2
                                    

"Youre the colour of my .. of my heart" viskar Lexi sjungande för sig själv samtidigt som hon tuggar på blyertspennan.

Hon drar av bladet och slänger det på golvet, nedanför den fula sjukhussängen

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Hon drar av bladet och slänger det på golvet, nedanför den fula sjukhussängen.

Två veckor snart gjorda, två veckor kvar.. halvvägs, det har känts som en evighet.

....Det är fan inte ens kul, tänker hon och tittar upp i taket och lyssnar på musiken som Christians vän i Stockholm gjort. Att hon ska sjunga en låt till den musiken, kunde hon inte förstå... inte heller att Christian tror att hon ens har en sån bra sångröst, han måste blivit knäpp tänker hon och ringer upp honom på hans mobil.

"Hej sweetheart!" Svarar han glatt.

...För glatt enligt Lexis tycke.

Det är tyst ett tag.

"Lexi?" Säger han frågande
"Mm .. och varför är du så glad? Är det för att du är fri när jag är här?" Säger hon utan att ens tänka sig för
"Lexi!" Säger han varnande
"Det känns så bara" mumlar hon dystert
"Jag är glad ja. Vet du varför? Det är inte för att du är borta Lexi. Det är för att jag har bokat klart alla möten och ser en ljusning på den här stressade tiden, vi har mycket jobb nu Mhm, som du vet" säger han och Lexi hör hur han steamar igång kaffemaskinen.

"Mm okej, jag förstår" viskar hon

"Hur mår du ? Vad har du fått göra idag?" Frågar han och låter sådär intresserad och nyfiken som bara Christian kan

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

"Hur mår du ? Vad har du fått göra idag?" Frågar han och låter sådär intresserad och nyfiken som bara Christian kan.


Lexi himlar med ögonen och är glad att han inte ser det, för är det något Christian gillar mindre, så är det just, himla med ens ögon. Han tycker det är arrogant och omoget.

"Jag saknar .. er, jag vill inte vara här" viskar hon .

Christian är van den meningen , för den har kommit var och varannan dag med och utan pepp. 

"Mhm.. Lexi, som vi pratat om , så får du ändra din blick lite, se det här som en positiv hjälp för dig.. är det fortfarande svårt med maten där, ska jag ringa dem igen?" frågar han och Lexi hör att han låter orolig.

Bok 1. • Jag lämnar dig aldrig, LexiWhere stories live. Discover now