CHAPTER 68 : You're Mine

1.8K 51 23
                                    

A/N : I made a crime. The biggest crime I made in my life. Maliban sa pagpatay ng mga insekto, hindi ko akalaing makagagawa ako ng napakabigat na krimen. HIndi makatao 'to. *shook head* Naiiyak akoooo~ T__T

I was just like... NANI?! MWEOYO?! CHEONGMAL?! HONTO?! HONTONI?! KUSO! JENJANG! BABO! BABO! (and as if I'm going to hit my head on the table over and over again) HINDI KO TALAGA SINASADYA! I'm very very sorry~

@Wu_Ga-eul she's playing the role of Dandee Salvador. And I made a crime of exchange roles UNINTENTIONALLY. HINDI KO TALAGA SINASADYA! PATAWAD! Napagpalit ko yung characters nina Dana at Dandee where supposed to be si Dana si Dandee and so the latter. WAAAAAAH!

Antok na antok pa ako tas nagising ako bigla at nagcheck sandali ng updates. Like I was just having a 3 hours of sleep and for fvck'ng sake! Nung mabasa ko yung comment ni @Wu_Ga-eul, pati ata kaluluwa ng aso ko, nagising ko XD. Kasi alam ko ng nagkamali ako nung mabasa ko palang at bwisit lang. Curse attack and I was like...

WAAAAHHHASDFGHJKLQWERTYUIOPZXCVBNM<>!@#$%^&*() Ayan, halos maubos ko ng mapindot lahat ng keypad sa keyboard ko. Kulang nalang wasakin ko yung netbook e XD. Pero hindi, di ko pa nagagawa yung EPILOGUE. LOL

So ayun nga, humihingi ako ng paumanhin. Pasensya na. Tao lang, nagkakamai rin. So for the best solution, inedit ko nalang yung season 2 and the past chapter dahil kung yung bagong update ang ieedit ko, ay, tara, pakamatay~ Masyadong marami yun e~ I'm sorry for the inconvinience. Juthko. Napapaenglish na ako. TUlog na ako ulit. Bumibigay na mga talukap ng mga mata ko. Napadaan lang talaga ako para humingi ng tawad. Mapapatawad niyo pa ba ako? Naiiyak talaga ako. Masyadong nabakasyon ang aking isipan at hindi ko na napansin na nadala ko narin kayo sa pagbakasyon ko. Nalimutan ko tuloy yung mga characters. Naexcite masyado sa ending. Pasensya na talaga lalong  lalo na sayo, @Wu_Ga-eul at sayo @DanaMae8 at sa inyong lahat. Pag may nabasa kayong mali, comment lang kayo. Tumatanggap ako ng criticisms. Wag lang masyadong masakit kasi, sensitive si Author~ konting push, iyak agad~ T___T Uwaaaaah~ patulugin niyo na ako okay? Babush.

Mianhamnida yeoreobun~

~~~

(Still a flashback of 7 years ago with Xyla’s POV)

I smiled at him.

“You’re so lucky.” I said and he’s muddled. I chuckled.

“You’re so lucky if you have your own family.” Napayuko siya’t bahagyang natawa. I drink my water.

 

 

“So… who’s the lucky guy?” I stopped and gulped. I look at my son who was playing happily. I think this is the right time. It’s almost 7 years that I brought a son in this world without a father by his side. I pity my son. I’m not keeping his father with him. It’s just that…

 

 

“His father?” I asked not looking at him.

 

“He never met his father yet.” I looked at him and he was giving me this look as if asking me if it was true.

A Feeling So Strange 3 ✔Where stories live. Discover now