Så fort Devlin och Raiden kom ut ur bussen började det spöregna.
"Kom här älskling" sa Devlin och tog tag i hans hand.
Han drogs snabbt med till ett gatuhörn. De tittade sig omkring. Höga tegelväggar och stuprör. Men inget tak. En svag doft av nylagad mat. De skulle precis vända om när de förvånat stannade.
"R-riana?" sa Devlin.
Där stod hon. Dyngsur med rinnande smink och ett leende på läpparna. Det var inte likt henne.
Var det samma Riana som inte kunde gå ut i regnet utan tre lager regnkläder och paraply för att inte hennes look skulle "förstöras"?
"Heej!!" sa hon nästan maniskt och log ännu större.
"Vad vill du?" sa Raiden stöddigt.
"Jag vill säga... Förlåt."
Hon gick sakta fram och kramade honom länge.
"Va? Ehm..." svarade han skeptiskt.
Hon slängde armen runt hans strupe. Han kunde känna hur luften sakta nästan tog slut. Panikslaget vände han och vred sig.
"RIANA DIN LILLA FITTA!" skrek han.
Devlin hoppade på henne och greppet släppte. Han sparkade henne hårt i magen tills hon föll ner till marken.
"Du håller dig borta från honom. Ser jag dig igen så slår jag dig till döds. Fattar du det??" skrek han och spottade på henne.
"J-ja..." fick hon fram.