Några dagar senare satt Raiden och Devlin i pysselrummets soffa. Raiden satt i hans knä och babblade om allt mellan himmel till jord.
"Asså fåglar är så coola." sa han drömandes bort.
"Haha, jaha?" sa han roat.
"Ja asså. Varför har jag typ ingen papegoja ellet något??"
Just då kom en personal in.
"Raiden?"
Han nickade.
"Du har besök. Följ med mig." sa hon vänligt.
Han reste sig upp.
Men Brenda hälsade ju på igår?..
Han klev in i besöksrummet. Svettet började rinna. Förvånat tittade han på kvinnan i stolen. Hon var lång, hade blont, kort hår och en stor regnkappa. Hon såg minst lika förvånad ut.
"M-mamma?" stammade han fram.
"Gubben." sa hon och log.
"Jag hoppas att du är här för Brenda."
"Ja och dig." svarade hon.
Han svalde nervöst. Han visste inte ens varför han var nervös. Han bara var det.
"Ta hem Brenda. Jag är ändå tvungen att stanna här ett tag." sa han och log smått.
"Jag vet. Förlåt mig för allt. Jag ska ta hand om er den här gången, jag lovar!"
Han hann knappt komma in i Devlins rum innan han hörde "Älskling, sätt dig ner."
Han stängde snabbt dörren och satt sig bredvid honom.
"V-vad är det?" frågade han oroat.
"Jag blir utsläppt... Imorgon." svarade han tungt.
"Åh... Det... Det är ju jättebra. Du får äntligen komma ut."
Han tog tag i Raidens hand.
"Du behöver inte låtsas vara glad för min skull. Klarar du dig här utan mig?" frågade han.
"Jag... Jag ska försöka. Jag har ju gjort det förr." svarade han och försökte le.
Det blev bara ett rakt sträck över hans torra läppar.
"Du. Allt kommer att gå bra. Jag ska hälsa på dig så ofta jag kan! Jag lovar." sa han och strök hans kind.
Han nickade.