Det var morgon och Raiden satt på sitt rum. Han kollade in i den kyliga, vita väggen. Han hade redam suttit där i en timme. Bara stirrat. Han tyckte det var lugnande. Att inte tänka på någon eller någonting.
Det knackade svagt på dörren.
"Kom in."
Det var Devlin.
Hans hår var ruffsigt. Han gnuggade sig i ögonen och satt sig bredvid mig på sängen.
"Jag har tråkigt." sa han och gäspade.
"Aa, då är det dags att börja vänja sig. Det är bara morgon än."
Han la huvudet på Raidens axel.
"U-um... V-vad gör du?" sa han och rodnade.
"Jag är bara trött..."
"Får jag fråga dig en sak?" sa han pch bet sig i läppen.
Han nickade.
"Varför blev du inlagd här?" frågade han nyfiket.
Han var tyst ett tag.
"Jag försökte ta livet av mig... Riana gjorde slut med mig och allt innan var också bara piss." svarade han tungt.
"Jag finns alltid här om du behöver prata." sa han och la sin hans på hans axel.
"Tack."
Efter det spelade de kort ändå tills Kajsa kom. Raiden vann. Alla gånger.
"Grabbar, det e frukost." sa hon och log.
Vi vandrade in i matsalen. Det var bara tre andra som bodde där med oss. Jag hade aldrig varit inlagd med någon av dem förr. De satt redan där och åt.
"Vad bra att ni har blivit vänner." sa hon glatt.
Ja... Om det inte var så att jag vill vara mer än vänner.