Chloe's perspektiv
Hela bilturen är det en stel stämning mellan oss och ingen säger så mycket som ett ord.
Ibland kan jag se hur han sneglar på mig, i smyg.
När vi äntligen är framme kliver jag snabbt ur bilen och går mot den stora porten. Jag vänder mig om och skymtar Aidens ansikte. Ett litet, nästan osynligt leende pryder hans läppar.
"Tack." Säger jag lagom högt för att han ska kunna höra mig. Han nickar svagt innan han gasar iväg och lämnar mig ensam. Jag följer hans bil med blicken så långt det går. Sedan går jag in och suckar tungt.
Jättekort kapitlet men men