från och med oss - Gruller

Kapitel 37 - Anja.

Ivar

Sakta tassar jag in på området som sedan länge är förbjudet, Leo vägrade tala om varför, men sa bara att jag skulle hålla mig långt därifrån, men när jag tvärstannar framför ett stort hus förstår jag inte varför jag skulle hålla mig härifrån, det är inte direkt ett pundarpalats. Försiktigt knackar jag på den pampiga dörren, alla i den här stinkande förorten borde känna alla, killen som öppnar dörren är muskulös, snaggad och tatuerad, jag hatar tatueringar, det är så jävla avtändande "Ville du nått" rösten är hård och ger mig nästan kalla kårar. "Jag letar efter någon" jag höjer ögonbrynen, försöker spela stöddig "Du har nog kommit fel" han påbörjar att stänga dörren, men jag sätter foten emellan.

 "Vet du vart Leo Wahlbeck är? Kort, brunett, spinkig" frågar jag försiktigt, kaxigheten har runnit av mig, bara desperation finns kvar, han måste vara okej, sist jag såg honom bråkade vi, och jag vill bara veta att han är okej, snubben tar upp walkie-talkien, frågar om det är okej att "någon kille som bryr sig" träffar honom, innan han visar mig in.

Helt ärligt är huset sunkigare än jag först trott, och trots att vi bara ser tre eller fyra andra snaggade killar, men alla utom en har exakt lika mycket tatueringar som killen som visar mig vägen till det jag förmodar är Leo. Jag försöker småprata lite, men han håller tyst hela vägen, hummar bara åt mina frågor och gör mig ännu nervösare inför mötet med Leo, har jag missat något, är han en maffiaboss? "Oskar, han är här nu" precis när vi kliver innanför dörren möter jag Anjas blick, jag har definitivt missat något. "Åh, ser man på, då kan vi göra det här, lite mer" den jag antar är chefen här ser elakt på mig "Intressant" där kom gåshuden, han är garanterat obehaglig. "Så, är du Ivar, Dante eller tragiskt nog Leo?" frågar han flinandes "Men åh andra sidan, Leo sprang iväg med svansen mellan benen och Dante, så att säga, tog jag hand om" ett ondskefullt hånleende pryder hans läppar och Anja himlar diskret med ögonen.

"Du kommer ställas inför ett val Ivar, det här gör hela saken lite, hm intressantare" informerar han mig om och jag sväljer hårt, ångrar att jag ens intresserade mig för honom, men han verkade så försiktig och oskyldig, fan fick jag för det. Mobilen i min framficka känns så avlägsen, det hade varit så lätt att bara hala upp den, ringa polisen och sen dra, men jag tror, eller snarare vet, att det inte skulle sluta bra för mig, de här killarna använder mer än bara våld mot sådana som förstör för dem. Vad jag än behöver välja, gör allt för Leo, allt, visa att du inte vänder ryggen mot honom och flinar med handen i fickan, bara välj det som gynnar honom, tankarna går runt i huvudet, varje hjärtslag gör sig påmint tack vare min höga puls.

"Okej, Max, hämta honom" yttrar Oskar och direkt när jag ser honom snöras mitt hjärta ihop, lever han ens? "Så. Den du väljer sliper en kula i huvudet" spinner han, det låter nästan som om han undrar om jag ska ha te eller kaffe,  och jag sväljer hårt, Leo mot Anja, fan jag måste rädda Leo, jag måste, men han ser så död ut, gör jag verkligen rätt i att skona en döende människa? Du lovade påminner jag mig själv om, men när namnet "Anja" slinker ur min mun förbannar jag mig själv, vad fan jag nyss gjort, om Leo var i helvetet, så har jag skickat honom raka vägen till djävulen, enkelbiljett. Oskar nickar mot Max eller vad fan han heter, jag möter Leos dimmiga ögon, sviket ser han ner i min själ, men han är döende, det är bättre såhär, det är i alla fall det jag försöker inbilla mig.

Jag vänder mig om och börjar gå när jag hör pistolen osäkras, Anja är snabb med att följa efter mig, och sekunderna efter hörs ett skott, utan att jag kan hindra det, byggs tårarna upp i mina ögon, hjärtat bultar vilt i bröstet, jag gjorde fel val, jag dödade killen jag faktiskt tycker om, för hans bästa vän och mitt ex.

När vi kommer ut ur huset ser Anja upprört på mig "Du räddade ditt ex för din kille?" fräser hon, jag kan urskilja de torkade tårarna som har runnit längs hennes markerade kinder "Var lite tacksam då" snäser jag tillbaka. Torkar mina tårar och vet inom mig att jag har sänt honom till helvetet, det är precis motsatsen till vad Church boy behövde, han behöver någon som Anja, någon som faktiskt bryr sig om honom.

 "Idiot" hennes uttalande är hårt, men undertonen är bara ledsen, och jag kan förstå det "Han slipper i alla fall lida" fräser jag, knyter nävarna och andas i fyrkant, så jag inte råkar slå ner henne.

Trots att vi bråkat hela vägen till stationen, följer Anja med mig hem, somnar snyftandes i mina armar, för han är verkligen borta, ingen kommer med kameror och hoppar fram, han säger inte att det är ett prank med sin mjuka röst, men han kommer inte, han kommer inte för att han är fucking död och kall pågrund av mig. För att dämpa skuldkänslorna drar jag hennes kropp närmare mig, men kan inte låta bli att jämföra henne med Leo, han hade stirrat ut i luften, mumlar något, låtit mig sköta snacket fram tills det att jag somnade, men det är tomt, bara Anjas hår som kittlar mig i ansiktet, inget mörkbrunt och lent hår.

Jag valde fel. 

:(

Tack till er som läst denna bok, publicerar uppföljaren om några minuter, den kommer vara lite annorlunda jämfört med denna, mycket flashbacks och sånt. 

Återigen tack.