från och med oss - Gruller

Kapitel 36 - Rabbit run pt 2

Rabbit run - Eminem

"The faggots är här igen" flinar någon av killarna från Oscars gäng, som vanligt är ingen av oss opåverkad, skillnaden är bara att bara några av oss är pårökta, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte rökt några bloss, men annars har jag bara druckit tillräckligt mycket för att bli behagligt avslappnad och påmind om allting jag har förstört, så med tårarna rinnandes ner för halsen väntar jag på att något ska hjälpa mig. Leo verkar inse att det är så kallad kod röd och drar mig närmare, men på ett broderligt vis.

Teo sa någon gång att Ivar hade slagit ner en kille som kallat mig för äcklig bög, vilket känns som ren idioti, för vem orkar egentligen bry sig, och när Leo räcker mig en joint är jag snabb med att ta emot den, vill inte känna längre, varken ilska eller sorg, ångest eller otillräcklighet, för jag hatar dem alla, alla känslor kan ta sig i röven. När jag tillslut lyckats hitta min förbannade tändare lugnar inte röken mig, istället stressar den mig, förstärker alla känslor till max, tårarna forsar ner, skadar mig mer än någonsin "Är du okej?" Leos röst låter förvrängd och grym, så jag kryper ihop intill soffans kant, förväntar mig tröst därifrån men får bara en hård knuff i ryggen av den.

"Leo, få i honom lite vatten innan han hoppar framför bussen eller nått" stönar någon, aggressivt ser jag mot denna någon, men känslorna svämmar över, lämnar mig inte så ostörd och tom som jag vill vara. Istället är jag desperat efter Ivar, eller vem som än kan ge mig lite trygghet och närhet, för jag behöver det verkligen, skitsamma om det är Leo som ger mig den, även om han skrämmer mig, tårarna rinner okontrollerat ner för mina kinder, jag hatar dem alla, varför stannade jag bara inte hos Ivar, visst innebär det ångest, men jag hatar den här jävla skiten, äckliga jävla tårar som envisas med att fortsätta rinna ner och störa mig. "Ska du ha lite vatten?" frågar Leo, fortfarande förvrängd och obehaglig, jag skakar på huvudet, vågar inte ta emot något som han bjuder på "Komigen Leo, han är ju likblek, ge honom lite space" säger någon och jag nickar, tycker det låter som en bra idé just då och kryper närmare soffryggen.

Plötsligt träffar en idé mitt påverkade huvud, varför inte dra till Oskar, om allt jag känner blivit hårt och otrevligt, borde, jag fnissar lite åt min idé "Jag ska gå och dricka vatten" Leo tar tag i min hand "Leo förhelvete, han kan dricka vatten själv" stönar Emil, jag ler tacksamt, hoppar upp med ny energi i benen. När jag drar på mig jackan börjar jag misstänka att Leo inte uppfattat ljudet av kranen, såklart han inte har, han är smart, så jag skyndar mig ut, med hälarna som trampar sönder mina skor, världen känns lite lätt instabil och klockan är mer än jag trodde, men kylan får mig att komma lite närmare jorden, komma ner från den mardrömslika bubblan, trots att efterverkningar hänger sig kvar. Det är inte långt dit jag ska, det är bara tio minuter härifrån, adrenalinet är på topp, och bultar ännu häftigare när jag inser att någon, antagligen Emil, pressat ner en joint i min ena framficka, och som den rutinerade killen jag är, bär jag alltid en tändare med mig.

Jag vet att jag behöver kicken om jag ska palla det här, om jag ska hämnas Dante, så behöver jag vara mitt bästa jag. Beslutsamt tänder jag på gåvan jag fått av Emil, är snart lugn och sansad igen istället för ett nervsammanbrott, redan nu är jag lugnare, så det känns ju stabilt, men innan jag kommit fram är den slut, ikväll äger jag världen. Med knutna nävar knackar jag på, behöver inte ens vänta länge innan någon hunk öppnar dörren, han ser länge på mig, men jag slår första slaget, tar ut all den ilska jag tidigare känt och slagen mot honom väcker mig ur hashets tillstånd, ännu vaknar blir jag efter att fått huvudet hårt dunkat mot hallväggen, strax innan förstärkning, och Oskar kliver innanför valvet.

Direkt när jag möter hans blick fryser jag, får huvudet hårt dunkat mot väggen igen, det får hela rummet att gunga under fötterna på mig, sjösjukt tar jag ett hårt tag kring hunkens axel, gör allt för att inte falla ihop rakt på stuns, för jag är förhelvete livrädd.

- 

Valde att sätta ett låtförslag på denna del, tycker hela den låten speglar mycket av Leo, speciellt om man analyserar texten.