från och med oss - Gruller

Kapitel 6 - Grumligt & Diffust

Utbrändhet, det är vad de kallar det, återigen har jag slutit in mig i mig själv och ignorerar allt och alla, varför längtar folk efter att bli äldre egentligen? Allting blir bara så mycket jobbigare och man kan inte längre bara chilla runt, för då kommer alltid något som sätter käppar i hjulet, kärleken, gamla problem eller skolan. "Det finns mat i kylen" mamma stryker försiktigt bort lite av mitt mörka hår och jag nickar, begraver huvudet i kudden och försöker slippa hela världen, vilket inte funkar speciellt bra eftersom jag kan höra henne lämna mitt rum, trampa ner för trappan och vrida om låset i dörren, jag fnyser, som om det skulle stoppa mig, innan rymde jag härifrån för att träffa Ivar men nu rymmer jag från honom och hit. Ivar som förövrigt har försökt nå mig och som jag ignorerar, egentligen vet jag inte varför, allting var ju helt perfekt och så händer det här, eller vad man ska kalla det. 

Jag pressar obekvämt ner handtaget och skjuter upp fönstret, vad fan gör jag egentligen? Jag skakar på huvudet i hopp om att slippa mina ifrågasättande tankar och bara kunna lita på mina impulser, frosten krossas lågt under mina skosulor. Utan att kunna hindra det har jag hamnat utanför just hans dörr, utan att ha slängt en tanke på det så har behovet av att dämpa den dövande tomheten och i ett försök att slippa undan tankarna på Ivar. "Det var allt ett tag sedan Wahlbeck, kallade kyrkan eller?" flinar han och drar in mig i en kram "Nästan så" ler jag stumt tillbaks "Äsch vafan kom in" han flyttar sig undan från dörren så jag kan komma in och jag nickar eftertänksamt "Så är det kyrkan eller ditt haff som har tagit all din tid?" frågar han och jag småskrattar nervöst "Haffet antar jag, eller snarare han som haf" "Vänta, blev det nått av det förra gången?" yttrar han exalterat samtidigt som han plockar fram det han vet att jag vill ha. "Gratulerar, och här" han ler retsamt innan han kastar ciggpaketet på mig, och jag lyckas missa det med två centimeter och lämnar en högljudd suck "Du vet att jag inte kan fånga" jag blänger irriterat på honom men han skrattar bara, tar några kliv fram och rufsar till mitt hår, som om han vore min storebror, vilket han kanske nästan är, en storebror ska väl finnas där för dig när allting går åt helvete? Vilket är precis det Julius gör, eller indirekt är det precis vad han gör, han räddar mig från mig själv.

Och när jag sitter där, ute i skogen, lyssnar på Ted och röker tills mina lungor ger upp, så kan jag inte låta bli att njuta lite av den tyngdlösa känslan som upptar min kropp. Njuter av att förstöra mig själv, och kanske Ivar också, skuldkänslorna över att jag bara stängt och stänger honom ute infinner sig, jag tänder på nästa cigg, röker ännu mer och har inga planer på att sluta förens allting blivit grumligt och diffust.

Helt ärligt så kommer jag nog inte uppdatera den här så mycket då jag helt ärligt inte längre kan skriva om en massa lycklig kärlek, hoppas någon förstår. Jag kan inte skriva om känslor jag inte känner och när jag påbörjade denna trodde jag att jag tyckte om en snubbe som tycker om mig. Men sen gick ju allting åt helvete, ni som har läst mina meddelanden på "Buller x Gray" känner igen namnet "N", vilket var en kille jag började notera när vårterminen 2018 började, och som jag började gilla mer och mer, jag har flera gånger trott att jag är över den där vackra snubben, nu senast i veckan men blev väl mer eller mindre nerslagen mentalt efter att ha sett en bild på honom, helt oförberedd. 

Därav kommer uppdateringen här suga, för jag kan inte skriva om saker med en känsla jag inte känner, skriver jag ledset så är jag ledsen, skriver jag glatt så är jag oftast glad och skriver jag om heartbreak så är det N som har varit i farten igen, helt ovetandes om det. 

Kände bara att jag behövde förklara, är även inne i en period där jag typ isolerar mig själv från vissa människor, så förlåt på förhand. 

Om någon nu skulle vilja läsa mer om mitt irrelevanta heartbreak liv så har jag påbörjat en diktbok eller nått om det. "HAN PÅ SÖDERMÄLARSTRAND" , läs gärna <3

På återseende, eller inte.