Invisible (Larry Stylinson AU) *Swedish*

Kapitel 7

Kapitel 7

Jag och Niall gick in i matsalen. De flesta nördarna satt redan vid vårt bord, så vi tog våran mat och gick fram till dem och satte oss på två lediga platser.

"Någon berättade för mig att ni två var på festen i fredags." Ed stirrade på både mig och Niall i shock. "Hur lyckades ni med det?"

Jag svalde hårt och såg på Niall vems ögon var vidgade. "Eh... tja, vi ville bara försöka se om vi kunde komma in med tanke på att vi är nördar, och eh... det gjorde vi." ljög Niall tveksamt.

Ed höjde ena ögonbrynet åt oss. "Är ni säkra på att det är anledningen?"

Niall ville tydligen inte erkänna att han hade gått på festen på grund av Liam, så jag bara spelade med honom. "Definitivt," nickade jag.

"Okej," mumlade Ed, men såg fortfarande misstänksam ut.

"Så, hur var det?" undrade Danielle som satt bredvid mig med ett ivrigt leende på läpparna.

"Tja," sa jag, och kliade mig i nacken. Jag kunde inte berätta för dem vad som hade hänt mig, det kunde jag bara inte. "Det var hög musik, vilket som var förväntat. Människor dansade snuskigt med varandra, och de flesta var fulla också..." förklarade jag.

"Åh, kom igen! Du vet att det inte var det jag menade. Jag menar, hånglade du med en kille eller hittade du en ny liten pojkvän?" log hon.

Jag slog henne på armen. "Danielle!" utropade jag. "Såklart jag inte gjorde! Jag drack inte ens en enda droppe alkohol! Du känner mig! Hur kunde du ens tro att jag skulle göra något sådant?"

Hon flinade. "Det gjorde jag inte. Jag hoppades bara på att du skulle ha gjort det."

Jag himlade ögonen åt henne.

Plötsligt hördes ett högt fniss från ingången, vilket som fick alla i rummet att vända sig till vart ljudet hade kommit från. Mitt hjärta stannade åt vad jag såg framför mig. Harry stod i dörröppningen med samma brunett som han hade hånglat med innan. Jag kunde nu se att brunetten var en av Ashleys bästa kompisar. Han stod bakom henne ed armarna om hennes midja, hans ansikte intryckt mot hennes hals, förmodligen kicklade han henne med sin näsa. Så det var anledningen till varför hon skrattade...

Jag kunde inte tro mina ögon. Hur kunde han dumpa Ashley och sedan gå till hennes bästa kompis? Hur kunde han göra en sådan sak? Okej, Ashley var en bitch, men kom igen! Ingen ville bli dumpad för sin bästa kompis!

Det gjorde ont i mig att se honom som en dålig kille. Jag hade aldrig riktigt trott att vad han gjorde mot alla de där tjejerna när han dumpade dem var en sådan dålig sak, inte förens mamma hade berättat om hans föräldrars förflutna. Jag kunde fortfarande inte hata honom dock. Jag älskade honom för mycket, och det faktumet dödade mig långsamt. Jag borde inte älska honom. Han var itne värd att bli älskad, inte ens av en kille.

De satte sig ner bland de andra populära eleverna och började äta. Jag bara suckade och vände mig mot Niall som stirrade på samma bord som jag precis hade kollat på. Jag följde hans blick och märkte att Liam stirrade tillbaka på honom. Ett leende gjorde långsamt sin väg till mina läppar. Kunde de inte bara bli ihop?

"Han är en sån slampa! Ena dagen är han med skolans största bitch, och den andra är han med hennes bästa kompis!" utropade Hannah ganska högt. Hon täckte över sin mun med båda sina händer och rodnade.

Jag såg på henne innan jag stirrade tillbaka på Harry, för att se om han hade hört det. Eftersom att han såg ner på bordet med ett blankt ansiktsuttryck, antog jag att han hade det. Han fångade min blick och såg på mig med ledsamma ögon, innan han kollade ner på bordet igen.