Invisible (Larry Stylinson AU) *Swedish*

Kapitel 1

Kapitel 1

**Louis' POV** (Kommer vara om jag inte säger något annat)

Jag smällde igen mitt skåp, och vände mitt huvud lätt åt vänster. Jag himlade med ögonen åt synen av Harrys händer på var sida av en blond tjejs huvud. Hans kropp var pressad mot hennes så att hon praktiskt taget var fastlimmad i skåpet, och ett brett leende lekte på hans läppar. Jag hade börjat bli duktig på att ignorera mina känslor för Harry, men jag kunde inte låta bli att sucka varje gång jag såg honom med en tjej.

Jag vände mig om och gick till min engelska klass. Skulle Harry någonsin ha tillräckligt med tid för att lägga märke tilll mig?

Fast det såklart, han hade alla tjejer på skolan. Han kunde välja vem han ville, för att alla här älskade honom, inklusive några av killarna. Och inte bara det, han var också lagkapten för skolans fotbollslag. Han var den bästa spelaren bland dem, även fast han var målvakt.

Men, även om han kunde få alla tjejerna, var han inte med olika varje kväll... Eller okej, han kanske var med mer än vad de flesta killarna, men det var som att han "dejtade" en tjej i ungerfär en månad, sedan insåg han att hon inte var den han letade efter och fortsatte till nästa.

Det var bara det att Harry var varken bi eller bög. Han var lika rak som en linal, så jag skulle aldrig få honom. Dock kunde jag inte låta bli att undra ifall han faktiskt skulle gilla mig om han bara visste vem jag var. Det fanns ett till problem dock, jag var utsött. Jag umgicks med skolans "nördar" och var på sätt och vis en själv. Det var ännu en anledning till varför Harry aldrig skule gilla mig, eftersom att han var skolans populäraste kille.

Men inget av dessa sakerna förändrade det faktumet att jag var kär i honom. Jag hade varit det i nästan tre år, ända sedan vi var femton och hans hår hade börjat krulla sig. I hemlighet var jag på alla hans fotbollsträningar och nej, snälla kalla mig inte fär en förfäljare, jag var bara en aning... besatt. Jag hade sett honom utvecklas från en "bra" spelare till en "toppen" spelare under dessa åren, och på något sätt var jag stolt över honom. Snälla kalla mig inte konstig, det är jag inte, okej...?

Hursomhelst, Harry had haft många tjejer under dessa åren men jag höll mig fortfarande fast vid honom. När jag väl hade bestämt mig för att falla för honom, fanns det ingen återvändo. Jag var fast och skulle förmodlingen vara det föralltid. Jag hade lärt mig ignorera mina känslor i några situationer dock, som jag nämnde innan. Det var inte enkelt, men efter tre år av övning, var jag ganska bra på det.

Jag hade bara två lektioner med honom, och en var idrott, vilket jag var så glad över. Jag fick se hans perfekta magmuskler, hans överkropp, hans bröstkorg, hans fyra bröstvårtor... Heh. Den andra lektionen var matte. Jag avgudade den där koncentrerade minen han alltid hade när han kämpade med en matteuppgift, och jag bara älskade rynkan mellan hans ögonbryn som också visade sig utanför matten.

Jag dunsade ner på stolen i klassrummet, vände min uppämärksamhet till Mrs. Smith som skrev någonting på tavlan.

Det var bara några sekunder kvar innan klockan skulle ringa när någon satte sig ner bredvid mig. Jag vände huvudet för att se min bästa kompis, Niall.

"Åh, hej Niall. Hur kommer det sig att du är sen, det brukar du aldrig vara?"

Han släppte ner böckerna på bordet. "Ähh, jag missade skolbussen, så jag var tvungen att springa hit." Flämtade han med sin irländska dialekt.

Jag skrattade, skakade på huvudet och vände min uppmärksamhet till Mrs. Smith igen.

-----