Invisible (Larry Stylinson AU) *Swedish*

Kapitel 16

Kapitel 16

[Harrys POV]

~ 20 minuter tidigare ~

Jag stod vid mitt skåp tillsammans med Zayn när jag plötsligt hörde ett skrik.

"Håll käften!"

Jag sneglade åt hållet som ljudet kom ifrån för att se Harry sitta med hans huvud i sina händer på golvet en bit bort. Några sekunder senare ställde han sig upp och sprang förbi mig, ut ur byggnaden.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Varje liten del av min kropp ville springa efter honom för att se om han var okej eller om det var något som var fel, men något sa mig att jag inte kunde göra det.

Du är med Zayn nu, du kan inte följa efter honom.

Men jag älskade honom! Jag kunde inte bara sluta göra det!

Med en frustrerad suck, dunkade jag mitt huvud mot skåpet.

"Kommer du, älskling? Klockan ringer om bara några sekunder," sa Zayn med ett litet leende på sina läppar.

Jag nickade. Precis som Harry och jag, hade inte Zayn och jag så många lektioner tillsammans heller, bara matte, idrott och samhällskunskap, och just nu hade vi matte. Jag tog Zayns hand och tillsammans började vi gå mot klassrummet.

På väg dit märkte hag att mer än halva skolan slängde blickar på oss när vi passerade dem. Det var en aning läskigt faktiskt. Några av dem lutade sig till och med mot deras kompis för att viska något i deras öra. Däremot kunde jag bara höra vad en av dem sa. "Hur kan Zayn vilja vara tillsammans med en nörd? Och hur kan Zayn ens vara bög?!" Min reaktion var att rynka pannan och se ner i golvet.

Klockan hade inte ringt än när vi kom fram till klassrummet. Jag skulle precis vända mig mot Zayn när jag plötsligt var tryckt mot väggen. "Lou, är du okej?" Jag hörde vad några av dem sa... bara ignorera dem, okej?" mumlade han, hans andedräkt fläktade mitt ansikte.

Jag nickade och log blygt.

"Bra."

Han lutade sig in så att våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra, och jag fick panik. Vi hade inte kyssts än. Jag hade inte kysst någon i hela mitt liv för Guds skull! Jag hade alltid haft tanken att min första kyss skulle vara med Harry... att jag inte skulle få uppleva den, med andra ord. Men jag ville att det skulle vara så! Jag kunde inte göra det här. "Zayn, jag är ledsen. Jag kan inte göra detta, jag är så himla ledsen," sa jag och la mina händer mot hans bröstkorg för att dra undan honom en aning.

Han suckade djupt. "Förlåt, Lou. Jag skulle inte ha gått så lån—"

"Nej, Zayn," avbröt jag honom. "Det är inte ditt fel. Och när jag säger att jag inte kan göra detta menar jag att jag inte kan göra det här med dig. Jag är ledsen, men jag tror inte att jag kan vara tillsammans med dig. Jag tänker alltid på Harry. Det är alltid honom, och det har det alltid varit. Jag vet att han aldrig kommer älska mig, men jag kan inte komma över honom, det funkar bara inte. Jag skulle hellre sluta ensam än att vara med någon annan, förlåt." Jag skakade på huvudet, kände tårar bildas i mina ögon.

Zayn tog ett djupt andetag. "Jag vet, Lou. Jag visste att du skulle göra det här beslutet så småningom. Kanske hade jag inte förväntat mig att det skulle hända så här snart, men jag visste att det skulle det till slut. Det är bara det att... jag önskar att jag var honom, vet du?" viskade han med tårar som hotade att lämna hans bryna ögon.