Invisible (Larry Stylinson AU) *Swedish*

Kapitel 17

Kapitel 17

[Louis POV]

Vad i hela fridens namn hände precis? Harry kysste mig? Och vi erkände vår kärlek för varandra? Herre Gud. Han älskade mig. Han älskade mig faktiskt! Det var helt otroligt. Jag trodde aldrig att det här någonsin skulle hända. Vi hade kyssts! Inte bara en gång heller, utan två! Jag var praktiskt talat i himlen.

Just nu stod vi några meter ifrån ett av målen på fotbollsplanen och en boll var placerad framför mina fötter. Jag skulle aldrig kunna bli lika bra på fotboll som Harry sa att jag skulle bli. Alla visste att jag var dålig på idrott, så varför ens försöka när jag redan hade försökt så många gånger förut? Nåja, den här gången gjorde jag det med Harry, så kanske skulle det gå bättre då...? Eh, förmodligen inte.

"Så, vi börjar med något enkelt, om det är okej?" log Harry mot mig.

Jag nickade och såg ner på bollen som såg så himla farlig ut. Jag vet, jag är konstig...

"Vi börjar med att bara passa bollen till varandra."

"Okej," mumlade jag och backade några steg så att det var ett litet avstånd mellan oss.

Harry passade bollen till mig och jag fick bokstavligen talat panik. Jag skrek till och hoppade när bollen rullade fram till mig, så att den istället fortsatte rulla ända tills den förlorade sin fart och stannade bakom mig.

Jag vände mig mot Harry blygt. "Förlåt...?" rodnade jag.

Han skakade på huvudet och joggade fram till mig småskrattandes. "Du är verkligen rädd för att röra fotbollen, inte sant?" skrattade han och lutade sig ner för att kyssa mig på tinningen.

Stötar for genom min kropp och rysningar gjorde sin väg nerför min ryggrad av beröringen. Vad den här killen gjorde med mig...

Jag nickade och såg upp på honom.

"Du är för gullig, jag svär," sa han leende och kysste mig på läpparna innan han joggade iväg för att hämta bollen.

När han kom tillbaka placerade han den framför mig igen. Vad skulle egentligen hända om jag rörde den? Det mest troliga skulle vara att jag ramlade... Jag snubblade alltid på bollen eller något liknande i sådana här situationer.

Jag tänkte tillbaka på den gången när jag hade varit på väg att sparka en fotboll men hade blivit distraherad av Harry som hade stått lutad mot en vägg en bit bort och pratat med en tjej. Jag hade snubblat innan jag ens hade rört vid bollen...

Plötsligt, stelnade jag till, och denna gången var det inte för att jag snart skulle ligga på gräset och grimasera av smärtan som jag visste skulle sprida sig genom min kropp. Nej, det var något värre än så, mycket värre. Harry hade stått där och pratat med en tjej. Inte för att det var något ovanligt, men det hade påmint mig om något. Harry hade en flickvän i just det här ögonblicket, medan han var här och erkände sin kärlek för mig.

Harry märkte av min plötsliga tystnad och la sina händer på mina axlar samtidigt som han kollade in i mina ögon. "Louis, vad hände? Om du inte vill göra detta är det helt okej. Vi kan bar--"

"Nej," avbröt jag honom. "Det är inte det. Jag bara... jag kom bara på en viktig sak," mumlade jag.

"Skulle du ha något emot att jag frågade vad den här saken är?"

Jag tog ett djupt andetag. "Jag visste att du inte älskade mig," sa jag och vände mig om för att börja gå iväg från fotbollsplanen.

Jag visste att det var för bra för att vara sant. Jag var bara en del av det spelet and spelade varje dag. Kanske var jag till och med bara ett experiment för att se om han gillade killar. Hursomhelst var den viktigaste saken just nu att han inte älskade mig.