Brorsans bästavänner

Kapitel 19

Isac klampar ner för trappan och stirrar argt på oss alla.

"Inte vårat fel att dom beslutar sig för att ta av sig sina kläder" säger Calvin och släpper taget om Antons tröja.

"Jonna? Vad fan tänker ni med?!" Ryter Isac ilsket

"Jag kände bara att tröjan var för jobbig att ha på sig?"

"För jobbig att ha på sig?" Upprepar han.

"Ja? Jag brukar bara gå runt med en t-shirt utan byxor i vanliga fall. Vad gör det om jag går utan tröja? Ni killar gör det hela tiden."

"För att du är tjej, därför får du inte det. Du kanske borde känna igen skillnaden mellan killar och tjejer!" Svara Isac förbannat.

"Ända skillnaden är att vi har bröst och inte ni, att ni har en kuk och vi en fitta? Får jag inte ens gå runt i mitt hem utan tröja när ni får det?"

"Calvin kom." Ropar Isac på Calvin som kommer hack i häl efter Isac in till köket.

Jag knuffade bort Anton ifrån mig och reste mig upp från soffan och nafsade tag om Antons tröja som låg där helt platt på golvet. Vände den på rätsidan och drog den över huvudet innan jag gick upp för trappan utan mig inte om Anton ska med eller inte.

"Babe? Ska du bara lämna mig här?" Ropar Anton ifrån soffan.

Jag var precis påväg att öppna dörren när ett par varma händer omsluter min midja och jag får kyss på kinden.

"Anton snälla jag är inte in the mood för det just nu." Mumlar jag och drar mig väck från hans grepp och går in i mitt rum med Anton snubblandes bakom.

"Varför inte? Du var ju det för några minuter sedan" frågar han bekymrat.

"Ja men jag har ångrat mig. Jag vill göra något annat."

"Och vad är något annat för något då?" Frågar han med en intressant blick av nyfikenhet.

"Jag vill ut." Svara jag och går emot honom.

"Du vill ut?"

"Ja, jag vill ut." Jag stäcker ut mina armar och ger honom en kram, en tajt kram.

"Babe, inte så hårt. Men vad ska vi göra ute då? Det finns typ ingenting." Svarar Anton kräsen och omfamnar mig också med en kram.

"Vi kan festa lite." Jag tittar upp emot honom och ställer mig på tår och ger honom en kyss.

"Sure, jag ringer mina polare Robin, Alex." Anton drar upp mobilen och skrollar igen kontaktlistan.

"Alex? Vem fan är det? Jag vet ju såklart vem Robin är ju han är min bro men Alex?" Frågar jag.

"Minns du inte Alex? Vänta lite, jag ska ta fram en bild på han."

På bara några sekunder så sträcker Anton fram mobilen rätt upp i mitt ansikte och där på bilden var de han som var så kallad Alex.
Han ser bekant ut, med sitt blonda hår och blåa ögon.

"Är det den Axel som jag tror det är?" Frågar jag tveksamt.

"Japp det är han Alex." Svara Anton men en konstig blick på mig, såklart han inte vet det ännu.

Ingen av oss har sagt något till honom om det. Kanske det är dags att han får reda på det?
—
Vad tycker ni om denna boken än så länge? Bra eller dåligt? Vad vill ni att jag ska skriva mer om och mindre om?

Förlåt för att jag inte har varit inne eller ens har skrivit någonting på mina andra böcker på en väldigt långtid och jag Lovar att jag ska förbättra mig men asså jag har så himla lite idéer just nu på alla mina böcker. Och så ska jag försöka få upp betygen inför gymnasiet och allt❤️ Men jag lovar jag ska bli bättre.