Brorsans bästavänner

Kapitel 9

"Jag går nu!" Skriker jag ut så att alla ska höra mig

Jag öppnar dörren och går ut och låser dörren innan jag går till min moppe. Jag drar ut mopeden till garageuppfarten och startar igång den och kör iväg till Olivia.

—

Jag parkerar utanför hennes hus och jag hinner knappt hoppa av moped förens Olivia redan har sprungit ut till mig och kramar om mig.

"Äntligen!! Jag har saknat dig så himla mycket" ropar hon lyckligt när hon sprang ut till mig

"Jag har saknat dig en massor också!" Säger jag och ger henne en hård kram

Vi går in i huset och jag lägger hjälmen på golvet i hallen bredvid mina skor och vi går upp mot hennes rum.

"Berätta har det hänt något nytt?" Säger hon och sätter sig i sängen  och jag sätter mig på andra sidan sängen mitt emot henne.

"Du ska bara veta asså" säger jag och ser i hennes längtan efter att få veta mer

Efter att jag hade berättat allting om Anton, och alla dessa konstiga blickar som Isacs vänner ger mig så fort jag ser dom. Så åt vi pizza och bara myste som en helt vanlig mysig tjejkväll tillsammans. Det började bli mörkt så jag kollade på klockan och såg att hon hade blivit ganska sent. Kl var 9 på kvällen så jag åkte hem.

—

Jag ställde in moppen i garaget och stängde garageporten. Låste upp dörren och gick in. Det var ovanligt tyst i huset faktiskt för att vara Isac.

"Hallå!" Ropade jag medans jag tog av mig mina ytterkläder.

"Isac?" Ropade jag igen

Aja skit samma han är väl här någonstans ändå tänker jag för mig själv och går upp för trappan och in på mitt rum.

Precis när jag lägger mig ner i sängen hör jag hur möblerna flyttar på sig nere vid köket. Va? Var jag inte ensam hemma?

Jag tar upp mobilen och försöker ringa Isac.. signalerna går iallafall fram.

Inget svar.

"Fan också" mumlar jag för mig själv, Jag testar att ringa honom igen.

Men får inget svar.

Då hör jag fotsteg som går upp för trappan. Jag kryper intill hörnet vid min säng. Och ser skuggan utav ett par fötter som står vid dörren när ljuset skiner in under dörrspringan. Personen fifflar med dörrhandtaget.

"VEM ÄR DET?!" Skriker jag

Dörren öppnas med en smäll.

Och där står Calvin och gapflabbar.

"CALVIN!!!" Skrek jag argt

"HHAHA Du skulle bara ha sätt din min!" Sa han skrattandes

Jag kliver upp ur sängen och går mot honom. Nu står vi face to face.

"Jag blev faktiskt rädd, trodde jag skulle dö! Inte schyst" mumlar jag argt och knuffar bort honom

"Babe, förlåt då" säger han och använder sina fula valpögon

"Kalla inte mig Babe" säger jag surt

Han vänder huvudet om och det ser ut som om han kollar sig omkring. Plötsligt puttar han in mig i mitt rum och stänger dörren bakom sig.
Jag känner hur hans händer håller om min midja, han lutar sitt ansikte mot mitt och våra läppar nuddar nästan varandra.

"Varför inte, Babe?" Viskar han i mitt öra

Jag knuffar bort honom och sätter mig argt i sängen med min mobil. Han följer efter mig, sätter sig på sängkanten bredvid mig.

"Du är så vacker Jonna" viskar han sensuellt och smeker min kind

Och han lutar sig närmare mig, och kysser mig.

"Jonna?" Ropar Isac

"Ja?" Ropar jag tillbaks och puttar snabbt bort Calvin från mig

"Har du sett Calvin?" Frågar Isac och jag hör hur han går upp för trappan

"Göm dig!" Viskade jag i panik åt Calvin

"Vart?" Viskar han tillbaka

"Under sängen! Fort!" Viskar jag tillbaka

Calvin går ner på marken och lägger sig under sängen precis i tid, bara en sekund senare så hade Isac sätt honom. Isacs öppnar dörren till mitt rum och står där helt tyst.

"Har du det?" Frågar han igen och lutar sig mot dörröppningen som om han misstänker någonting

"Eeh, ne-nej" säger jag nervöst

"Är du säker på det?"