Kapitel 4

10.6K 45 4
                                    

Och där står Liam utan tröja och bara i ett par mjukisbyxor som går en bit längre ner från hans höfter.

"Det är ganska fult att stirra" sa han och ler stolt

Jag vaknar till liv och vänder mig snabbt om igen.

"Jag stirrade inte, jävla idiot" röt jag till lite irriterat

Jag känner hur han lägger sina händer tillbaka mot mina höfter och går närmare mig. Hans andedräkt är så nära mig och den är så varmt så jag får gåshud när han andas ut.

"Liam, vad gör du ens här?" Frågade jag och kollade bak på honom

"Jag sovde över här om du inte mindes det" sa han och lutade sitt huvud mot min axel

"Okej" mumlade jag

Mina ögon vreds till stekpannan och mina ägg höll på att brännas sönder. Jag drog snabbt bort stekpannan från plattan.

"Ser du, jag höll på att bränna mina ägg!" Röt jag argt och vände mig om.

Nu stod vi faces to faces. Farligt nära varandra.
Plötsligt börjar han små le. Vad fan är det där för något ondskefullt leende?

"Vad är det!?" Sa jag irriterat

Han lutade sig närmare mitt öra. Han placerar sina händer ännu en gång på mina höfter.

"Du är så gullig, när du försöker se arg ut" viskade han intill mitt öra

Han lutade sig in mot mitt ansikte, säker för att ge mig en kyss såklart det är ju vad alla fuckboys gör..

Jag drog upp händerna och la dom på hans bröstkorg men helt plötsligt pausade han sitt move och kollade mig i ögonen och log. Herregud hans leende är så vackert, smälter nästan i hans kritvita tänder och dom där ljusbruna ögonen. Innan jag ens vet om det så trycker han sina läppar mot mina och han lyfter upp mig i hans famn.

Fan där rök min chanse om att putta bort honom från mih, lyckat Jonna..

Han satte ner mig på köksbänken och jag särade på mina ben så att Liam skulle få plats och stå där. Kyssarna blev till hångel och hånglet blev till en jävligt massa tafsningar från båda utav oss.

Jag la mina händer på hans vältränade mage och puttade hastigt bort honom från mig. samma sekund som våra läppar separerades så ångrade jag allting men ändå inte på något konstigt sätt.

Jag borde väl göra det? Jag har ju redan Anton.. 

Brorsans bästavännerDär berättelser lever. Upptäck nu