Once a Glader always a Glader

En strid för livet

Thomas perspektiv
Det var natt och vi bestämde oss att försöka sova, det var inte lätt men det gick.
Jag vaknde av att dörren öppnades. Jag slog upp ögonen klarvaken och såg Newt.
- Newt?? Du är här sa jag och kramade honom.
- Vad gör du här frågade jag.
- Jag kom för att rädda er, kom nu svarade Newt och kastade en pistol till mig. Jag såg dom andra komma ut, lika förvånade dom jag.
- Ok hörni jag ska bara kolla om kusten är klar ropade Lily som också var här med Brenda och Jorge. Efter att hon kikat ut vinkade hon hit oss och vi följde efter henne. Jag kollade runt mot alla men såg att nån fattades. Jag tvärstannade och kom på det.
- Thomas kom igen viskade Minho och försökte dra mig.
- Vi kan inte gå, dom har Zoe sa jag.
Newt kom till oss och sa:
- Vi leta efter henne påvägen ut, lugna dig Thomas, vi kommer att hitta henne.
Jag nickade och vi fortsatte att smyga. Efter en stund stannade vi och jag hörde två röster prata
- Dom har rymt
- Allihop??
- Ja
- Dom kommer ändå att komma tillbaka, ifall dom inte har missat det.
Jag hörde ett skratt som försvann. Plötsligt var det något som tog tag i mig och drog mig bakåt. Jag hann inte skrika för nån höll i min mun. Jag såg att det var Jason som höll mig.
- Nu ska du få sen en scen Thomas sa han och satte tejp för min mun. Han ropade på några och dom kom och drog iväg mig.

Jag vaknade och insåg att jag var fast bunden på en stol. Jag kollade runt och såg att jag var utomhus, på en parkeringsplats. När jag vände tillbaka såg jag Ava stå där och vid sin sida hade hon Jason.
- Jag hade velat slippa detta men du gav mig inget val sa hon och nickade åt Jason. Han gick iväg och kom tilbaka med någon bakom sig. Han slängde fram personen och då såg jag vem det var. Jason räckte en pistol till Ava som siktade den mot den ihjälslagna personen. Den personen försökte resa på sig men föll ihop. Den vände på ansikten så att den tittade rakt i mina ögon. Zoe. Zoe var personen som låg på marken döende. Hon slöt sina ögon och jag försökte rycka mig loss. Jag hörde skottet avfyras och jag försökte skrika, jag försökte rycka mig loss men det var försent. Kulan träffade henne rätt i huvudet och hon rörde sig inte. Hon var död, hon var borta.
- Det hade inte behövt bli såhär Thomas sa Ava. Jag kände en våg av ilska och sorg svämma över mig. Jag var arg på mig, på Ava jag fattade inte varför den personen som förtjäna att leva måste dö. Jag hörde skott men inte från Ava utan från Newt och gänget som var kom bakom mig. Avas män började skjuta, trots att jag ville hjälpa till kunde jag inte, jag kunde inte röra mig. Det var som om jag blev skjuten. För smärta var det ända jag tänkte på

Newts perspektiv
Vi insåg att Thomas var borta, men efter en stunds letande hittade vi honom fastbunden ute på en gammal parkerings plats. Ava och Jason var där så vi tog våra pistoler och började skjuta. Thomas rörde sig inte och jag var rädd att han var död. Jag sprang fram til någon som låg död och såg att det var Zoe. Jag försökte skaka henne till liv men det gick inte, hon var död. Jag lyfte henne intill en stolpe så att ingen kunde skjuta henne. Sedan sprang jag till Thomas för att befria honom men han rörde sig inte.
- Thomas ryck upp dig!! Skrek jag
- Jag kan inte svarade han och lät tårarna rinna.
- Newt får bort honom skrek Lily.
Jag försökte dra honom men han var för tung. Minho kom springande och vi satte honom vid Zoe. Minho fick syn på henne och tog tag i sin pistol som han hade satt ned
- Jag ska döda dom där monstren sa han och sprang till attack.
- Thomas du måste rycka upp dig skrek jag.
Han gjorde inget utan bara satt där och stirrade ut i tomma intet.
- Thomas du måste slåss, slåss för henne, vissa Ava att men inte döda en glader utan straff. Gör du inget kommer vi alla att dö som hon och Ava kommer att fortsätta, hon kommer aldrig att sluta. Snälla Thomas vi klara inte detta utan din hjälp, snälla sa jag som sista försök och räckte en pistol till honom. Det dröjde och jag var nära att ge upp när jag kände att något tog tag i pistol. Både jag och Thomas sprang och började så gott vi kunde.
Vi var med i spelet igen, spelet på liv och död.