Once a Glader always a Glader

Ava Paige

Thomas perspektiv
Vi fick lite mat att äta sedan satte vi oss vid några stenar.
- Jag börja gilla den där grabben sa Frypan och tittade åt Aris och vinkade, Aris vinkade tillbaka.
- Hej hörni var är Teresa frågade jag.
- Hon är där uppe sa Newt och pekade på ett ställe där hon stod, ensam. Jag gick upp till henne.
- Hej sa jag och hon vände sig om.
- Visst är dom fina människor fortsatte jag.
- Ja det är dom väl sa hon och fortsatte stirra ut i tomma intet.
- Det verka som du vill tänka så jag gå sa jag och vände mig om. Men stannade genast upp när hon sa:
- Ni kommer aldrig att vilja se mig igen
- Varför frågade jag, men hon hann inte svara för jag hörde helikoptrar och förstod genast och sa:
- Teresa vad har du gjort.
Jag sprang ned för att varna dom andra men jag var försen. Helikoptrarna hade redan landat och jag så dom springa men några stannade och sköt mot dom. Jag såg Newt och Minho gömma sig men med jämna mellanrum sköt dom några skott. Jag tänkte smyga mig fram men jag hann inte så långt när Brenda drog bak mot mig.
- Du kommer att dö Thomas sa hon.
- Men jag kan inte låta mina vänner strida för sina liv medan jag sitter här och gömmer mig sa jag, Dom är mina vänner, dom är allt jag har.
- Snälla hjälp mig fortsatte jag
Brenda vände sig om mot Jorge och han nickade sedan suckade hon och tog fram en pistol.
- Vi täcker dig sa hon. Jag nickade och skulle just smyga fram när jag hörde någon, det lät som Jason skrika:
- Alla kom fram annars skjuter jag. Jag kikade fram och såg att han höll en pistol siktad mot Zoes huvud. Jag kunde inte låta henne dö så jag gick fram med händerna ovanför huvudet.
- Var det alla frågade en dam sig som så ut som Ava Paige.
- Ja det var det svarade Jason. Han tog väck pistolen och knuffade Zoe mot mig.
- Varför flydde du inte frågade hon
- För jag kunde inte låta dig dö svarade jag.

Newts perspektiv
Jag såg mina vänner tillfångatogs. Jag lyckades komma undan men jag tänkte inte överge dom. När jag fick tag på något vapen  skulle jag smyga in pch rädda dom. Jag satt där när jag helt plötsligts såg Lily komma springande. Jag drog tillbaka henne innan hon hann springa fram till dom.
- Det är försent, vi hinner inte rädda dom sa jag och höll kvar henne. Hon satte sig vid min sida och andades. Vi hörde ljudet av helikoptrar igen och vände oss om och fick se våra vänner flyga iväg med Ava och Jason.
Vi satt i tystnad en stund tills Lily reste sig upp och sa:
- Vi måste röra på oss, hitta ett ställe att bo i
- Ska vi bara lämna dom frågade jag och ställde mig upp jag med.
- Vi har inget val, vi kommer aldrig komma in utan hjälp svarade hon.
- Men om vi hjälper till då sa någon och både jag och Lily blev fövånade när vi såg Brenda och Jorge.
- Klarade ni också er frågade Lily och kramade Brenda. Både jag och Jorge blev förvånade när vi såg dom kramas.
- Vi har mötts förut förklarde Lily och båda skrattade. Men Lily blev snabbt allvarlig igen.
- Vi kan ändå inte hjälpa dom, vi är för få sa hon och började gå.
- Snälla du måste hjälpa oss, vi klara inte detta utan dig du är den enda som kan om detta stället och jag kan inte bara lämna dom, dom är allt jag har sa jag. Hon stannade och vände sig om och sa:
- Du vet att vi kan att dö va?
- Ja, men jag tänker riskera det för dom och för den delen kommer jag inte kunna leva med att dom dog på grund av mig sa jag. Lily tittade på Brenda och Brenda nickade.
- Aaah skrek hon men tittade sen på oss.
- Ok men det betyder inte att jag gilla det sa hon men hon log.
Så blev det, vi fyra mot Ava, Jason och deras arme. Det låter omöjligt men det är det inte för efter att ha levt i Glade i typ 2 år kommer det att behövas mer än en arme för att stoppa mig.